203 Vid sommartinget i samma Åkers härad 1765 hände det, att en man somstod åtalad för dryckenskap, erkände genom fullmäktigt ombud och dömdes till böter.Vid samma häradsrätts vinterting 1770 stod två män tilltalade för att de försummat hållskjuts, och båda de tilltalade erkände sina brott genom ombud.Vid Karlskoga häradsrätts höstting 1781 stod en man åtalad för att han nyttjat tobak utan tillstånd. Även i detta fall erkände den tilltalade genom ombud. Dessa sistnämnda rättsfall tyder på att man i rättspraxis även efter tillkomsten av 1734 års lag tillämpade samma krav på den tilltalades närvaro i brottmål, som e.o. professorn i juridik Petrus Castovius ansåg kunna godtas, nämligen att den tilltalade alltid borde vara närvarande inför rätta och svara för sig i grövre brottmål, medan man kunde döma honom in contumaciam i mindre brottmål. 4.4.2.3. Confitenten skall vara vidsina sinnensfulla bruk Ett tredje kvalitetskrav, som det egna erkännandet skulle uppfylla för att det skulle kunna tillmätas fullt bevisvärde, var att confitenten var vid sina sinnens fulla bruk. Han fick icke vara vanvettig. Det vill säga, han skulle ha så stort förstånd, att han förmådde fatta betydelsen av det av honomavgivna erkännandet. Det är, som Ernst Trygger (1857—1943) säger i sitt arbete »Om bevisning», samma tanke, somligger till grund för denna bestämmelse somden, somligger till grund för bestämmelsen omlaga ålder. Nehrman-Ehrenstråhle påpekar, att lagens bestämmelse avser såväl demsom lider av sinnessjukdom som dem som mera tillfälligt icke är vid sina sinnens fulla bruk, t. ex. på grund av dryckenskap. Enligt 1734 års lag saknade de, som var sinnessjuka, processhabilitet, emedan de var omyndiga.'-^' I rättspraxis synes man ha varit mycket försiktig vid avgörandet av personers mentala tillstånd och då det kunde bli fråga omatt förklara en tilltalad persons erkännande helt värdelöst på grund av sinnessjukdom. Som tidigare här på130 Äkers häradsrätts dombok, ULA, 30/5 1765. Akers häradsrätts dombok, ULA, 1/3 1770. '■* Karlskoga häradsrätts domböcker, ULA, 6/11 1781. Liknande exempel på att den eller de tilltalade erkände inför rätta genom befullmäktigade ombud i mindre brottmål finner man även i Askims och Östra Hisings hävadsrätts domböcker, GLA. Exempelvis 31/1 1760 (Mål rörande olaga brännvinsförsäljning. En man lät sig företrädas av sin son. Den tilltalade dömdes till böter.); 5/6 1790 (Olaga försäljning av brännvin. Fyra tilltalade. En av de tilltalade lät sig företrädas av sin hustru. Alla fyra dömdes efter erkännande av brottet till böter.) E. Trygger, Ombevisning, 1905 [Stencil], s. 66. >30 Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Civ., 1751, s. 260, Cap XX, § 9; s. 126, Cap. VIII, § 13. — Se häromäven Hemberg—Elfstrand, De confessione, s. 5 f. A 19:4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=