197 nämndemän sedan vittnade därom inför rätta.Det förekom, att domstolen i samband därmed ålade käranden att snarast möjligt meddela svaranden om utgången av målet, så att han skulle kunna begära återvinning i målet, omhan ansåg sig berättigad därtill.’* I allmänhet gäller målen penningskulder. I brottmål fordrades det enligt 1734 års lag, att den tilltalade skulle infinna sig och svara personligen inför domstolen.” Även enligt doktrinens företrädare fordrades confessio iudicialis i brottmål för att erkännandet skulle godtas som fullt bevis.Det bör emellertid än en gång understrykas, att erkännandet enligt 1734 års lag uppfattades som fullt bevis endast i mindre svåra brott. I kapitalbrotten måste erkännandet styrkas av andra omständigheter. Man graderade alltså, som ovan nämnts, erkännandets bevisvärde alltefter brottens svårhetsgrad, och man var icke främmande för att ett erkännande kunde vara falskt. Med det kungl. brevet av den 17 oktober 1778 angående barnamord infördes en viss lättnad i Rättegångsbalkens bestämmelser om att den tilltalade i brottmål alltid skulle personligen svara inför rätta. Genom detta brev tilläts de kvinnor, som var anklagade för lönskaläge, att skriftligen svara för sina förbrytelser, vilket torde ha ansetts innebära rätt att inställa sig genomombud. Ett utomrättsligt erkännande, confessio extramdicialis, värderades av företrädarna för den juridiska doktrinen somhalvt bevis.Nehrman-Ehrenstråhle säger i sin »Inledning til Then Swenska Processum Criminalem», att confessio extraiudicialis kan anses som laga orsak till inqvisitio specialis: »Men tarfwar merendels flera hewis, om then skall bringa någon på Ed. Ofta sker thet af obetänksamt skryt, . . . Therföre bör tiden och tilfället noga öwerwägas». Nehrman-Ehrenstråhle uttalar sig också om vilket bevisvärde, som man i brottmål kan ha anledning att tillmäta en bekännelse på dödsbädden.Han säger, att det händer, att en sårad person återkallar sin tidigare berättelse, när han ligger på dödsbädden och frikänner den, som han tidigare angivit som 101 103 Ex.: Åkers häradsrätts domböcker, ULA, 28/2 1780, 4/12 1780, 7/11 1785, 1/6 1790, 4/3 1799. Ex.: Askims och Östra Elisings häradsrätts domböcker, GLA, 24/3 1748. ” R 15:1. Nehrman-E'hrenstrahle, Inledning . . . Proc. Civ., 1751, s. 253, Cap. XIX, § 16; s. 261, Cap. XX, § 10; Inledning . . . Proc. Civ., 1732, s. 251, Cap. XIX, § 17; s. 260, Cap. XX, § 9. — Hern100 bergh-Elfstrand, De confessione, s. 9, § V. J. H. Backman, Ny Lag-Samling, Tredje Häftet, 1839, s. 79; Å. Hassler, Omställföreträdar- 101 skap i rättegång enligt svensk rätt, 1920, s. 135. - Redan 1756 tilläts för lönskaläge tilltalad kvinna att bli förhörd av domaren på den ort, där kvinnan vistades i stället för av domaren och domstolen på den ort, där brottet, lägersmålet, blivit begånget. Se Jusléen, Samling Af Kongl. Maj:ts Bref, II, s. 425 f. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Civ., 1751, s. 261, Cap. XX, § 10; Inledning . . . Proc. Civ., 1732, s. 260, Cap. XX, § 9. - Hernbergh-Elfstrand, De confessione, s. 9, § V. S. 83, Cap. VI, § 27. '“■* Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Crim., s. 89, §§ 41-42. 103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=