195 sen, i vilken det framhölls, att flera domstolar icke iakttagit kyrkolagens bestämmelser. I båda de ovan nämnda fallen minskades tilltron till det egna erkännandets bevisvärde därför, att det var fråga omett erkännande till confitentens fördel. I första fallet var det fråga om en som önskade bli dömd till döden. Man kan naturligtvis fråga, varför man skulle ljuga på sig ett brott, sommedförde dödsstraff i stället för att själv taga livet av sig. Svaret är det, att den somtog livet av sig riskerade sin själs salighet. Människan hade icke rätt att förkorta sitt liv. Självmord var en allvarlig synd. Livet var en gåva från Gud och underkastat hans makt. Gud allena hade makt över liv och död. Om staten däremot lät avrätta en människa, så fick staten ta ansvaret för att man hade föregripit Guds handlande.I det andra fallet var det fråga om en person, somville bli fri från sin make eller maka. Vilka var då de legala kvalitetskrav, somdet egna erkännandet enligt 1734 års lag skulle uppfylla, för att man, bortsett från ovan angivna undantag, skulle kunna tillmäta det full beviskraft? 4.4.2. Rättsliga kvalitetskrav på erkännandet sombevismedel I Rättegångsbalken i 1734 års lag anges några av de kvalitetskrav som man måste ställa på ett erkännande för att det skall kunna tillmätas fullt bevisvärde: »Känd sak är så god som vitnad, när then som tilkäres, och til laga ålder kommen, och ej vanvettig är, vidgår frivilligt saken för Rätta, och ej ther til pint, skrämd, eller svikeligaförleddär.»89 4.4.2.1. Confessio iudicialis et confessio extraiudicialis Som framgår av det ovan anförda citatet ur 1734 års lag bör erkännandet ha avlagts inför rätta. Vi skall undersöka detta kvalitetskrav först i fråga omerkännanden i tvistemål och därefter i fråga omerkännanden i brottmål. Enligt Nehrman-Ehrenstråhle hade ett erkännande inför rätta i tvistemål full bevisverkan, även omdet egentligen icke kunde räknas till bevismedlen.Han skriver i sin »Inledning Til Then Swenska Processum Civilem» av år 1751: »Thet, som stridigt är och af contraparten nekas; thet och intet annat, bör bewisas: Ty när käranden påstår, något wara skedt, och swaranden widgår *** Ett exempel på en man, somverkligen begick mord på sin syster för att själv få dö, finner man i Karlskoga häradsrätts domböcker ULA, 4/9 1761. Mannen hade länge velat bruka våld mot sig själv, sin fader eller någon annan för att själv få dö. R 17:36. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Civ., 1751, s. 224, Cap. XVII, § 24; Inledning . . . Proc. Civ., 1732, s. 218, Cap. XVII, § 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=