189 Det bör i detta sammanhang påpekas, att enligt 1734 års lag kunde förlikning äga rum i vissa brottmål, nämligen i de mål där ingen allmän förargelse skett och den allmänna friden å kropp, liv eller gods icke blivit bruten.^** Härvid kunde det egna erkännandet även i dessa brottmål få karaktären av dispositionsakt över sig. Denna bestämmelse förklaras närmare i Missgärningsbalken på detta sätt: ingen fick kära i vissa uppräknade brottmål utomden rätte målsäganden, och de uppräknade brotten var kindpust, hårdragning, skuffande, stötande och knubbande, där det icke uppstod någon synbar skada och brotten icke ägt rum på fridlyst tid eller ort.^^ Enligt det kungl. brevet av den 11 juni 1740 kunde även mål rörande okvädingsord förlikas.Parterna kunde emellertid förlikas även i andra brottmål, men endast vad angick vars och ens rätt i böter och skadestånd. Denna uppgörelse kunde däremot icke hindra, att allåklagaren väckte talan å kungens, häradets eller stadens vägnar för brytandet av allmän frid å kropp, liv och gods.^’ Även mål rörande lägersmål uppvisade drag av både brottmål och tvistemål. ett dylikt mål, som handlades vid Åkers häradsrätt i som gällde ett lägersmål, påstod kvinnan, att sione propria, s. 4, § 11, under hänvisning till Nehrman-Ehrensträhle samma sak på latin: »Confessio propria nihil aliud est, quamillapronuntiatio, qua quis intentionem &postulatumpartis adversariae adfirmat, vel fatetur, quod factum, de quo qaestio, tale sit, qualepars adversaria narravit.» R20:4. M 35:3, 4, 6. - Nehrman-Ehrenstrahle, Inledning . . . Proc. Crim. s. 29 f.. Cap. Ill, § 11; s. 35 f.. Cap. Ill, § 26. - Exempel på mål av denna art, där parterna förliktes med varandra finner man bl. a. i Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 6/6 1765, 24/1 1770, 11/10 1770 (». . . - och som detta mål icke af annan beskaffenhet är än det förlikas får; Tingsrätten för dens skull derwid låter bero.»). I ett mål vid Askims och Östra Elisings häradsrått 7/10 1760 rörande okvädande och slagsmål ingicks förlikning, men parterna fick böta till det allmänna för att de tillfogat varandra blodvite på en söndag före kl 9 på aftonen. (Askims och Östra Hisings häradsrätts dombok, GLA). Jusléen, Samling Af Kongl. Maj:ts Bref, s. 64 ff. — Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning . . . Proc. Crim., s. 30, Cap. Ill, §11.- Domböckerna innehåller ett flertal exempel på dylika mål, där någon okvädat en annan person och där parterna sedan förlikts med varandra. Ex.: Karlskoga häradsrätts domböcker, ULA, 29/9 1753; Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, ett flertal mål såväl 1760, 1765 som 1770. R 20: 4. — Ex.: Karlskoga häradsrätts dombok, ULA, 11/9 1741: En man kärade till en annan man för att han hade slagit hans dotter och skadat henne. Inför rätta förliktes emellertid de båda männen. Käranden avstod för sin del sitt käromål mot det att svaranden, den tilltalade, utfäste sig att leverera en viss mängd tackjärn till käranden. Förlikningen stadfästes, och man hänvisade till Rättegångsbalken 20:e kapitlet. Samtidigt anmärkte rätten i sitt protokoll, att det lämnades öppet för kronobetjänten att föra talan å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar. - Liknande mål, där parterna förliktes men där det i protokollen anmärktes att det var kronolänsman obetaget att föra målet vidare, finner man även i Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 23/1 1770, 25/1 1770 (två fall) 3/10 1770. - Som exempel pä andra brottmål, som kunde förlikas, kan nämnas svins skadegörelse pa grannarnas sädesåkrar (Askims och Östra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 12/3 1765 och 19/3 1800. 1 sistnämnda fallet anmärks det, att kronolänsmannen godtog förlikningen.) ’’ Akers häradsrätts domböcker, ULA, 25/2 1751. manne Som exempel kan nämnas Södermanland 1751/‘ I målet,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=