187 Samtidigt som man kan konstatera, att den legala bevisteorins principer dominerade rättspraxis efter 1734, kan man emellertid notera, att den fria bevisprövningens principer tillämpades i den omfattning, somlagen tillät det. 4.4. Erkännandets natur och funktion i svensk processrätt 1734—1809 Efter denna kortfattade översikt över de politiska, kulturella och religiösa förhållandena i Sverige under tidsperioden 1734-1809 och efter redogörelsen för det svenska domstolsväsendets och den svenska processens utveckling samt efter det, att vi konstaterat, att man under samma tidsperiod som regel tillämpade den legala bevisteorins principer inomden svenska processrätten, skall vi nu söka närmare undersöka, vilken roll erkännandet spelade inom processrätten och vilket bevisvärde, man tillmätte det egna erkännandet. 4.4.1. Erkännandets natur, funktion och bevisvärde i den svenska processen Vi har i det föregående kunnat konstatera, att det egna erkännandet framställdes som ett bevismedel i rättegångsbalken i 1734 års lag. Vi har också konstaterat, att man i samma lag icke gjorde någon åtskillnad mellan erkännandet i tvistemål och brottmål. Vi fann ytterligare, att man före tillkomsten av 1734 års lag som regel uppfattade det egna erkännandet somett verkligt bevismedel och såsom fullt bevis i både tviste- och brottmål, även omflera företrädare för den svenska doktrinen och 1686 års lagkommission i likhet med vissa företrädare för den kontinentala doktrinen visade stor försiktighet i fråga omvärderingen av det egna erkännandet i grova brottmål. Man graderade med andra ord erkännandets bevisvärde alltefter brottets svårhetsgrad. Vi fann också, att denna försiktigare syn på erkännandets bevisvärde i grova brottmål kom att införas även i 1734 års lag, där man uttryckligen stadgade, att i kapitalbrott skulle ingen fällas på enbart egen bekännelse. Bekännelsen skulle i dessa fall styrkas av andra omständigheter. Vi fann bland företrädarna för den svenska doktrinen icke blott de som på Uppsala länsstyrelse, landskansliets arkiv, ULA, 30/5 1763 nr 20 (»öfwertygad och sjelf ärkändt»), 8/2 1770 nr 4 och 6/10 1770 nr 37 (»är öfwertygad och sjelf widgådt»), 14/6 1785 nr 40 (»är genom witnen öfwertygad och sjelf widgådt») — Hovrätters brev till Örebro länsstyrelse, landskansliets arkiv, ULA, 13/12 1736 (Ett brev frän Göta hovrätt, »friwilligen tilstådt och är öfwertygad»). - Besvärs- och ansökningsmål, utslagshandllngar, Justitierevisionens arkiv, RA, 1/12 1780 nr 25 (»genom egen bekännelse, åsvna Witnen och flere bindande omständigheter blifwit öfwertygad . . .»), 1/12 1780 nr 26 (Genom egen bekännelse, edsvurna vittnen och flera bindande omständigheter blivit övertygad.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=