183 4.3. Receptionen av den legala bevisteorin Som framgått av den föregående redogörelsen av receptionen av den legala bevisteorins principer i svensk processrätt under 1600-talet och början av 1700talet, finner man ett tydligt nedslag av den legala bevisteorin i 1734 års lag, även omman, somframgått av samma redogörelse, samtidigt finner, att 1734 års lag tillät fri bevisprövning i en icke oväsentlig omfattning. Vi skall nu undersöka i vad mån doktrin, lagar och förordningar samt rättspraxis 1734—1809 vittnar om en fortsatt reception av den legala bevisteorins principer. Jag har i det föregående redogjort för de nedslag av den legala bevisteorins principer, som man kan finna i Nehrman-Ehrenstråhles år 1732 utgivna »Inledning Til Then Swenska Processum Civilem Efter Sweriges Rikes Äldre och Nyare Stadgar». Efter tillkomsten av 1734 års lag gav Nehrman-Ehrenstråhle 1746 ut »Then Swenska Jurisprudentia Civilis Efter Sweriges Rikes Ar 1734 Antagna Lag Förbättrad», vilken 1751 följdes ning Til Then Swenska ProcessumCivilemEfter Sweriges Rikes Lag och Stadgar», 1756 av »Inledning til Then Swenska Jurisprudentiam Criminalem efter Sweriges Rikes Lag och Stadgar» och 1759 av »Inledning til Then Swenska ProcessumCriminalemefter Sweriges Rikes Lag och Stadgar». Även dessa senare arbeten vittnar om Nehrman-Ehrenstråhles förtrogenhet med utländsk doktrin och med såväl mos galliens som mos italieus. Som redan påpekats i det föregående är Nehrman-Ehrenstråhle den främsta företrädaren för den svenska juridiska doktrinen under 1700-talet. Man finner emellertid nedslag av den legala bevisteorins principer även hos övriga företrädare för den svenska 1700-talsdoktrinen. Som exempel kan nämnas Carolus Friderieus Möllers dissertation De probatione, speciatim duorum testium, in actione curiali, vilken han lade framvid Uppsala universitet under professor Daniel D. Solanders (1707—1785) presidium 1739, Johannes Sundblads dissertation De probationibus per instrumenta, som lades fram vid Uppsala universitet under professor Johannes Eric Ficks (1703—1760) presidium 1752, Johannes J. Dryséns dissertation De probatione artificiali, somlades fram under samme professor Ficks presidium 1756, Andreas Fredrieus Humbles, Andreas Wahlrots, Franciseus Julius Leches och Andreas Joh. Wasells dissertationer De probatione per testes, vilka under åren 1780 och 1781 lades fram under professor Anders Hernberghs (1732—1791) presidium vid Uppsala universitet, Adamus Wallquists, Joh. Wilh. Löwenmarks och Daniel Svedells dissertationer De probatione per juramenta, vilka lades fram år 1781 under samme professor Hernberghs presidium, samt slutligen Johannes Frederieus Elfstrands dissertation De confessione propria, vilken lades fram under professor Hernberghs presidium 1783. I alla dessa dissertationer finner man liksom hos NehrmanEhrenstråhle nedslag av den legala bevisteorins principer och inflytande från utländsk juridisk doktrin. Det är för övrigt både mycket tydligt och mycket naturligt, att dessa författare mottagit starka intryck från Nehrman-Ehrenny upplaga av »Inled- av en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=