180 vrångvisa och domvilla, skulle få besvära sig inför ständerna.Närmare föreskrifter härom lämnades i 1734 ärs riksdagsbeslut^* och i kungliga förordningen 22/11 1738.^^ Genomdessa beslut och denna förordning kom riksdagen att i viss män spela rollen av högsta dömande instans. Man kunde klaga hos riksdagen över Kungl. Maj :ts domar och beslut. Härvid komrättssäkerheten i fara. Det läg nära till hands, att man anlade partipolitiska synpunkter pä mälen i stället för sakliga, juridiska. Med Gustav III:s statsvälvning 1772 återfördes makten till kungen och rådet, och riksdagens domsmakt avskaffades. Åter igen blev det det kungliga rådet och dess justitierevision, som blev högsta dömande instans. Justitierevisionen erhöll en fastare organisation och fick en juridisk synpunkt mera kvalificerad sammansättning. Den skulle enligt 1772 ärs regeringsform bestå av sju riksråd, som innehaft domarämbeten och var kända som rättvisa och lagfarna män.^^ Före 1772 hade det hänt, att ingen av rädsmedlemmarna tidigare innehaft något domarämbete. Det bör i detta sammanhang påpekas, att Gustav III den 1 november 1778^^ återupplivade underställningsinstitutet, somunder enväldet och även efter Karl XII:s död tillämpats i allt mindre utsträckning.^^ Enligt 1778 ärs brev skulle alla dödsdomar underställas Kungl. Maj:t, för att alla skulle vederfaras samma rättvisa behandling. År 1789 genomförde Gustav III sin andra statsvälvning, varvid rådet avskaffades. Med rådet försvann även justitierevisionen, som varit en del av rådet. I den situationen inrättade Gustav III en ny högsta dömande instans nämligen »konungens högsta domstol», somskulle bestå av sex adliga och sex icke-adliga av Kungl. Maj;t utsedda lagkunniga ledamöter. Fyra adelsmän och fyra ickeadliga skulle tjänstgöra samtidigt och kungen skulle liksom tidigare ha två röster samt utslagsröst vid paria vota?^ Man kan i detta Gustav III:s särskiljande mellan den verkställande makten och den dömande makten, vilket blev en Brusewitz, Frihetstidens grundlagar, s. 436. Modée, Utdrag Utur . . . Publique Handlingar, II, s. 1157, § 9. Modée, Utdrag Utur . . . Publique Handlingar, II, s. 1355 ff; Funck, Genwäg, s. 265. F.. Hildebrand, Sveriges regeringsformer 1634-1809 samt konungaförsäkringar 1611-1800, 1891,s.123,§ 8. '■* B. Wedberg, Konungens högsta domstol, I, 1789-1809, 1922, s. 3. S. af Ugglas, Samling Af Kongl. Majits Bref Och Förklaringar, Hwilka til Swar På inkomna Förfrågningar Om Fagens rätta förstånd Utfärdade blifwit. Ifrån 1776 års början til Martii Månads slut 1792, 1794, s. 152. Fnligt kungl. brev till Svea hovrätt 1/ 3 1744 ägde överrätterna makt att avsluta och verkställa alla brottmål, som icke omedelbart upptagits hos dem eller där ledamöterna i dödssaker var skiljaktiga beträffande domslutet. I brevet hänvisas till leuterationsförordningarna 1714 och 1719. - Jusléen, Samling, I, s. 127 f. Hildebrand, Sveriges regeringsformer, s. 146, § 2. Se härtill Wedberg, Konungens högsta domstol, I, s. 8-28. - Kongl. Maj;ts Nådige Förordnande För Thes Högste Domstol eller Justitiae Revision. Gifwit Haga then 15 Maji 1789. Förteckning På Kongl. Placater, . . . (Årstrvcket) 1789. 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=