177 I rättspraxis förekommer det också exempel på att hovrätterna föreskrivit, att vissa brottslingar under sin fängelsetid eller, rättare sagt, under sin tid som arbetsfångar på någon av landets fästningar skulle sorgfälligt undervisas i kristendom av prästerskapet. Detta gällde bl.a. i några fall, där vederbörande blivit dömda på grund av försök till eller på grund av verkligt utfört tidelagsbrott.Likaså finner man, hur hovrätterna anbefallde landshövdingarna att tillse att de, som skulle avrättas, blev undervisade i kristendomen och blev väl beredda av prästerskapet inför den förestående avrättningen.’^ Liksomman finner, att man även efter tillkomsten av 1734 års lag tog prästerskåpet till hjälp för att få fram bekännelse från de för brott anklagade, så finner man också, hur de världsliga domstolarna fortsatte att utdöma kyrkoplikt i huvudsak i samma utsträckning som tidigare.’^ Den uppenbara skriften, d.v.s. den offentliga syndabekännelsen kom dock under 1700-talet att bli en akt i sakristian i stället för ute i kyrkan. Dock skulle den pålysas från predikstolen. Man finner även i domstolsmaterialet från 1700-talet, att man särskilt vid avläggandet av värjemålsed varit noga med att erinra omedens betydelse och då framfört dess religiösa karaktär.'^ Före avläggandet av värjemålsed skulle vederbörande som regel undervisas i kristendomskunskap av sin själasörjare, som därvid skulle erinra om edens vikt och faran av att begå mened. Den som skulle avlägga värjemålsed fick i allmänhet före edens svärjande visa upp intyg Ex.: Svea hovrätts resolutioner till Uppsala länsstyrelse, landskansliets arkiv, ULA, 4/7 1735 nr 22, 21/2 1759 nr 5,10/8 1763 nr 24, 21/1 1765 nr 1, 23/3 1775 nr 61; Göta hovrätts resolutioner till Örebro länstyrelse, hovrättshrev, landskansliets arkiv, ULA, 17/3 1738, Svea hovrätts resolution till Örebro länsstyrelse 25/4 1750; Besvärs- och ansökningsmål, utslagshandlingar, Justitierevisionens arkiv, RA, 28/11 1734 nr 91 (ett mål från Göta hovrätt), 2/10 1760 nr 6 (ett mål från Svea hovrätt). Ex.: Svea hovrätts resolutioner till Uppsala länsstyrelse, landskansliets arkiv, ULA, 24/3 1759 nr 9, 30/5 1763 nr 20, 9/1 1770 nr 2, 14/9 1780 nr 89. Se även Besvärs- och ansökningsmål, utslagshandlingar, Justitierevisionens arkiv, RA, 27/4 1780 nr 90 (ett mål från Vasa hovrätt). Se härom kungl. brev av den 20 december 1737. Tryckt i J. Jusléen, Samling Af Kongl. Maj:ts BREF, Hwilka Pä inkomna förfrågningar Om Lagens rätta förstånd Eller Eljest i sådana mål Som Rättegången röra Utfärdade blifwit, I, 1751, s. 14 f. — En viss inskränkning i utdömandet av kyrkoplikt infördes 1741. Jämlikt en kungl. förordning av den 18 november detta år slapp de som gjort sig skyldiga till lönskaläge eller enfalt hor kyrkoplikt. Däremot skulle de bikta sig inför prästen i tre eller fyra personers närvaro i sakristian och få avlösning. Se »Förteckning På Kongl. Placater, Resolutioner, F-örordningar och Placat, samt andre Publique Fdandlingar, somäro genom Trvcket utgångne År 1741» (Årstrycket 1741) - Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning til Then SwenskaJurisprudentiam Criminalem, s. 84 f., § 67. Ex.: Askims och Östra Hisings häradsrätters domböcker, GLA, 5/6 1741, 15/6 1743, 19/6 1744, 17/3 1785, 1 1/5 1785; Karlskoga häradsrätts domböcker, ULA, 21/2 1741, 28/2 1741, 6/11 1771,6/2 1781 (två mål), 6/11 1781,30/1 1800; Svea hovrätts resolutioner till Uppsala länsstyrelse, landskansliets arkiv, ULA, 24/9 1752 nr 20, 3/10 1757 nr 31; Besvärs- och ansökningsmål, utslagshandlingar, Justitierevisionens arkiv, RA, 17/1 1740 nr 22, 3/8 1780 nr 23. — I samtliga fall är det fråga om värjemålsed. I det sist anförda exemplet fann hovrätten i Åbo, att domstolen vid vintertinget i S:t Michel sockens tingslag handlat orätt, när man icke lät prästerskapet undervisa en man, innan han avlade sm ed. 12
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=