174 stod i centrum, utan den humanistiska och estetiska bildningen. Svenskt kulturliv mottog mycket starka impulser från Frankrike och franskt kulturliv under 1700-talet, framför allt under tidsperioden 1739—1789, men även från England och Tyskland. Det religiösa läget Den lutherska ortodoxi, som utvecklats under 1600-talet, satte i hög grad sin prägel även på 1700-talets svenska samhälle, även om pietismen och herrnhutismen vann många anhängare trots det ovannämnda konventikelplakatet. Särskilt under de första årtiondena av 1700-talet var ortodoxin helt dominerande. Ett slående exempel härpå är den religionsstadga, som på det ortodoxa prästerskapets begäran utfärdades 1735.^ Här möter man 1600-talsortodoxin med all sin stränghet och ofördragsamhet. Man kan säga, att denna religionsstadga betecknade kulmen av den religiösa tvångslagstiftningen i Sverige. Den innebar, att man skulle inskrida med rannsakning och straff icke blott mot sådana, som utspridde villfarande meningar, utan även mot sådana, som blott misstänktes hysa sådana. Några år senare, 1741, förklarade de svenska riksdagsmännen sig tacksamma över kungens åtgärder för bevarandet av religiös enhet och renhet i riket."* Samtidigt bör noteras att den äldre teokratiska synen på kungamakten fick sig en knäck efter Karl XII:s död. Nu bröt naturrättens idéer om samhällsfördraget igenom, vilket innebar, att man med Thomasius kunde hävda, att Gud visserligen befallt människorna att upprätta borgerliga samhällen, emedan människosläktets frid och lugn icke kunde bestå utan dem, men att fursten hade sitt omedelbara regeringsuppdrag från folket.^ Från 1740-talet började inflytandet från upplysningstidens tänkande göra sig starkare gällande i Sverige, vilket bl.a. innebar, att kyrkans inflytande på samhållet i sin helhet successivt avtog. Man kan i Sverige liksom på kontinenten iaktta en kulturlivets sekularisering, en frigörelse från kyrklig och religiös auktoritetsbundenhet. Mot slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet började den gamla lutherska ortodoxin tunnas ut och bli intetsägande genom påverkan från upplysningstidens förnuftstro. Upplysningstidens neologi kom att i allt större utsträckning prägla det kyrkliga livet. Denna utveckling märks bl.a. tydligt i fråga om det kyrkliga bikt- och botinstitutets utveckling. Som tidigare här framhållits övergick den enskilda bikten redan under 1600-talet till allmän bikt med ovillkorlig absolution, d.v.s. allmänt skriftermål. Under inflytande av framför allt upplysningstidens rationalism och i neologins anda tog ^ R. G. Modée, Utdrag Utur . . . Publique Handlingar, Placater, Förordningar, Resolutioner Och Publicationer . . ., II, 1746, s. 1228 ff. (20/3 1735). ■' Modée, Utdrag Utur . . . Publique Handlingar, III, 1749, s. 1694. ^ F. Lagerroth, Frihetstidens författning. En studie i den svenska konstitutionalismens historia, 1915, s. 288 f. 4.1.3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=