173 En politisk kris inträffade strax efter Gustav III:s (1771—1792) regeringstillträde. 1772 genomförde han en statsvälvning, som innebar ständerväldets fall och ett återförande av makten från riksdagen till kungen. Rådet fick enbart rådgivande funktion, medan kungen personligen komatt förfoga över en stor del av den styrande makten. Vid en senare statsvälvning 1789 avskaffade kungen även det kungliga rådet, och kungen blev i viss mån med stöd av de ofrälse envåldshärskare. Gustav III:s regeringstid satte djupa spår i den svenska rättsutvecklingen. Själv påverkad av upplysningstidens ideologier och fransk kultur sökte han framstå som en upplyst despot. I upplysningstidens och naturrättens anda verkade han för ökad tolerans gentemot religiöst oliktroende, för en humanisering av straffrätten, för en effektivisering av processrätten och domstolsväsendet liksomäven av ämbetsverken samt för en viss privilegieutjämning. Gustav III:s agerande väckte emellertid hat hos adeln, vars ställning hade försvagats, när kungamakten stärktes. Även bland vissa officerare i den svenska armén samt bland ungdomar, som påverkats av de republikanska idéerna från revolutionens Frankrike, rådde en viss kungafientlighet. Slutligen fanns det helt naturligt vissa personer, somav personliga skäl hyste agg till kungen. Detta kungahat mynnade 1792 ut i mordet på Gustav III. Efter först några års förmyndarregering och så en tid av svag regering under Gustav III:s sons, Gustav IV Adolf, ledning samt efter ett för Sverige olyckligt krig med Ryssland, vilket bl.a. medförde förlust av hela Finland, genomfördes ytterligare en statsvälvning 1809, varvid Gustav IVAdolf avsattes, hans farbror valdes till ny kung och nya grundlagar stadfästes. 4.1.2. Ideologiska och kulturellaströmningar Under 1700-talet mottog det svenska kulturlivet starka impulser från såväl naturrättens företrädare på kontinenten och i England som från upplysningstidens tänkare i Frankrike. Kulturellt sett innebar det närmaste decenniet efter Karl XII:s död en nedgångsperiod i svenskt kulturliv över huvud, vilket väl var en naturlig följd efter de många krigsåren.' Efter denna temporära nedgångsperiod inleddes emellertid en vetenskaplig storhetstid vid framför allt Uppsala universitet, som sedan aldrig har överträffats. I merkantilismens anda var det särskilt naturvetenblomstrade. Samhällsnyttan, näringsliv och handel hade högsta nog icke tala omnågon mera markant uppblomstskaperna, som prioritet. Däremot kan man ring på juridikens område. Efter Gustav III:s trontillträde inleddes ett nytt skede i den kulturella utvecklingen i Sverige.- Nu var det emellertid icke längre naturvetenskapen, som ' Se härtill S. Lindroth, Uppsala universitet 1477-1977, 1976, s. 92. - Lindroth, Uppsala universitet, s. 112.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=