171 kan man säga, att enligt 1877 års lag kan alla vittna, men alla måste icke vittna, och alla kan icke avlägga vittnesed. Med införandet av den fria bevisprövningen tillkomdet domaren att avgöra, vilket värde han ville tillmäta de avlagda vittnesbörden. Nu gällde icke längre regeln, att två samstämmiga vittnen automatiskt utgjorde fullt bevis. 3.3.4. Sammanfattning av undersökningen av erkännandets, indiciernas och vittnenas värden sombevismedel enligt senare tysk 1800-talsdoktrin Av min undersökning har framgått, att man i tysk 1800-talsdoktrin klart skilde mellan erkännandets karaktär som bevismedel i civilprocessen respektive straffprocessen. I den förra processformen hade erkännandet dels karaktären av bevismedel, då det gällde ett erkännande av faktiska omständigheter, och dels karaktären av en dispostionsakt, medan det i straffprocessen endast hade karaktären av bevismedel, somangick den materiella sanningen. Det har också framgått, att med införandet av den fria bevisprövningen och den ackusatoriska processordningen kom erkännandets värde sombevismedel i straffprocessen att förändras högst väsentligt. Det egna erkännandet blev ett bland många bevismedel, somdomaren skulle ta ställning till och värdera. Samtidigt kom indiciebevisningen att spela en alltmera framträdande roll. Under 1800-talets första hälft var man rädd för att döma till döden eller till livstids fängelse på indicier, men utvecklingen gick mot ett accepterande av indicierna somfullgoda bevis. Slutligen har jag konstaterat, att även den legala bevisteorins regler angående bevisning med vittnen så gott som helt förändrades med införandet av den fria bevisprövningen. Det egna erkännandet, indicierna och vittnena kom i och med införandet av den fria bevisprövningen att i viss mån likställas, även om man i vissa doktrinära framställningar anser, att det egna erkännandet i och för sig kan ge mer upplysning och innehålla mera materiell sanning än de övriga bevismecilen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=