170 godtas som fullt bevis. Med nedvärderingen av erkännandets värde som bevis följer också den uppfattningen att man kan acceptera ett återtagandet av ett tidigare avgivet erkännande. Indicierna sombevismedel Samtidigt som man i allt större omfattning strävade efter att reformera den tyska allmänna inkvisitionsprocessen och i dess ställe införa ackusatorisk process med fri bevisprövning, aktualiserades frågan omindiciernas värde som bevismedel.Som framgått av den föregående framställningen tillmätte flera framträdande rättsvetenskapsmän i början av 1800-talet indicierna fullt eller nästan fullt bevisvärde. Under de följande årtiondena fördes det en rätt intensiv diskussion om indiciernas bevisvärde, varvid den negativa inställningen till indicierna gjorde sig starkast hörd.^^^ Rädslan för att döma till döden eller till livstids fängelse på grund av indicier återfinns också i en rad partikulärlagar från tiden före 1848.^^^ Med införandet av 1877 års straffprocessordning godtogs dock även indicierna somfullgoda bevis. 3.3.2. 3.3.3. Vittnen sombevismedel Det finns i detta sammanhang anledning att i korthet även beröra vittnenas värde som bevismedel i den tyska 1800-talsstraffprocessen. Såväl hos von Feuerbach somhos Mittermaier och i den bayerska strafflagen 1813 möter man alla de kvalifikativa krav, somman enligt den legala bevisteorins principer uppställde för att en person skulle kunna godtas somvittne,och så sent somhos Zachariae, d.v.s. på 1860-talet återfinner man en utförlig framställning av de kvalifikativa krav, som lagstiftningen ställde på ett vittne, för att det skulle anses vara fullgott.Helt annorlunda är framställningen av vittnesbevisningen i de doktrinära arbeten, somutkom efter 1877 års straffprocessordning. Denna straffprocessordning upptar även den en rad bestämmelser rörande vilka, som får eller måste vittna och vilka, som kan vägra att vittna,men dessa bestämmelser är på intet sätt så restriktiva som t.ex. den bayerska strafflagens. I princip Zachariae, Handbuch, II, s. 451 tf.; Glaser, Handbuch, I, s. 736 ff. § 61. Glaser, Handbuch, I, s. 738 ff. Zachariae, Handbuch, II, s. 452, not 3. Glaser anför i sin Handbuch des Strafprozesses, I, s. 741 f., följande definition av ett indiciebevis: »Eine Anzeige ist eine Thatsache, welche im gegebenen Fall eine andere wahrscheinlich macht; ein voller Anzeigenbeiveis ist dann vorhandcn, wenn aus einer Mehrheit von Anzeigen die Ueberzeugung von der Wahrheit des Beweissatzes sich ergiebt.» von Feuerbach, Lehrbuch, s. 374 ff. §§ 575-577; Mittermaier, Die Lehre vom Beweise, §§ 38-47; Strafgesezbuch fiir das Königreich Bayern, Art. 278-284. Zachariae, Handbuch, II, s. 439 ff. § 146. 25^ §§48-71.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=