168 bergs dissertation tillkom före 1877 års lag. — Schauberg framhåller emellertid det önskvärda i att införa omedelbarhet, muntlighet och offentlighet i straffprocessen. Vid värderingen av ett avgivet erkännande måste domaren pröva, omdet avgivna erkännandet äger en inre överensstämmelse. Det får icke vara motsägelsefullt. Det skall även vägas mot andra bevis.Särskild försiktighet måste iakttas vid värderingen av självanklagelser. Även hos Zachariae finner man kravet på att det egna erkännandet skall vara frivilligt avgivet.Zachariae framhåller i samband med sin redogörelse för vilka rättsliga krav, som man bör ställa på det egna erkännandet, att dessa krav skiftar högst väsentligt inom den samtida partikulärlagstiftningen. Det gäller icke minst bedömningen av ett utomrättsligt avgivet erkännande, ett villkorligt erkännande, ett stillatigande och ett inskränkt erkännande.Zachariae väljer i denna situation att redogöra för de rättsliga kvalitetskrav på erkännandet, som fanns intagna i den Wiirtembergska straffprocessordningen av år 1843.-“*^ Enligt denna processordning skulle erkännandet vara avlagt inför behörig domstol. Det skulle vara tydligt, bestämt och utförligt. Det skulle icke vara motsägelsefullt och icke strida mot andra kända fakta. Det skulle icke finnas någon grund för antagandet, att erkännandet byggde på en förvillelse eller var avgivet i bedrägligt syfte. Erkännandet skulle vidare vara avgivet fullt frivilligt, utan tvång, otillåtna löften eller andra rättsvidriga medel. Om erkännandet uppfyllde dessa kvalitetskrav, så utgjorde det ett fullgott bevis för att brottet verkligen ägt rum. Ett erkännande med invändningar gällde mot den anklagade blott i den omfattning, somden anklagade givit sitt erkännande. Som ovan redan framhållits, finner man hos Glaser en helt annan värdering av och syn på det egna erkännandet som bevismedel än hos doktrinens företrädare från tiden före genomförandet av den fria bevisprövningen och införandet av den ackusatoriska processen 1877. Enligt Glaser är det egna erkännandet blott ett bevismedel bland alla andra. Domaren skall naturligtvis förhöra den anklagade för att försöka utreda, vad som hänt, men förhöret får icke syfta till att till varje pris få fram ett erkännande om skuld. Det är vidare icke blott de för den anklagade negativa erkännandena, som skall tillerkännas bevisvärde. Det står den anklagade fritt att göra uttalanden, som har en positiv innebörd för honom själv.Glaser gör dock det uttalandet, att som den anklagades utsaga kan blott det yttrande karakteriseras, som är avgivet inför rätta. Utomrättsligt uttalade yttranden är att jämställa med vilka andra fakta eller indicier somhelst. Sch.iuberg, Vergleichung, s. 54 t., 59 t. -■*“ Zachariae, Handbuch, II, s. 432. -■*' Zachariae, Handbuch, II, s. 433, -■*- Zachariae, Handbuch, II, s. 434 ft. Glaser, Handbuch, I, s. 609 ff. §§ 52, 53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=