167 av att det egna erkännandet är blott ett bevismedel bland många andra, som domaren måste pröva och värdera som övriga bevismedel."^* Däremot är von Kries icke villig att inräkna erkännanden avlagda utom rätten bland bevismedlen. De är indicier, och indicierna räknar von Kries icke till bevismedlen.^^" 3.3.1.2.1. Rättsliga kvalitetskrav på erkännandet De kvalifikativa krav, somdoktrinens företrädare uppställer på det egna erkännandet för att det skall godtas som ett fullgott bevis eller, som det också uttrycks, »fullgiltigt erkännande», varierar rätt väsentligt, vilket faktumtill en del torde bero på omderas arbeten författats före eller efter tillkomsten av 1877 års straffprocessordning. Hos Schauberg finner man sålunda först och främst kravet på att det egna erkännandet skall vara frivilligt avgivet.Schauberg framhåller, att kravet på att erkännandet skall vara fritt avgivet gäller i såväl civil- som straffprocess. Vem är då kapabel att avge ett erkännande? För att kunna besvara den frågan måste man enligt Schauberg göra klart för sig, att dispositionsförmåga icke tillkommer barn och andligen, moraliskt och kroppsligen svaga, som står under förmynderskap. Därför kan icke dessa kategorier människor avge ett dipositivt erkännande 1 någon civilprocess. Däremot kan barn och andligen och kroppsligen svaga personer göra uttalanden om sina egna gärningar. Dessa uttalanden betecknar Schauberg som bevis-erkännanden."^"* För både civil- och straffprocessen gäller dock, att det finns vissa subjektiva faktorer, somkan omöjliggöra avläggandet av ett erkännande. Till dessa subjektiva hinder räknar Schauberg berusning (Trunkenheit) och fullkomlig sinnessjukdom men däremot icke minderårighet. Ett barns minderårighet utesluter icke nödvändigtvis all uppfattningsförmåga. Om ställföreträdare i brottmål säger Schauberg, att då dessa avlägger ett bevis-erkännande i stället för den anklagade, så är de icke längre att anses som ställföreträdare utan högst somvittnen. Schauberg framhåller vidare, att det erkända skall vara rättsligt och fysiskt möjligt.Det skall även vara klart och bestämt uttalat.Det skall vara avgivet inför rätta.Schauberg kritiserar den skriftliga processen, då den bl.a. hindrar den rätta värderingen av erkännandet, men eftersom man nu har en skriftlig inkvisitionsprocess, så måste man fordra, att erkännandena skall vara skriftligen nedtecknade. — Man märker bl.a. i detta sammanhang, att Schauvon Kries, Lehrbuch, s. 394 tf. § 50. von Kries, Lehrbuch, s. 333 ff. och 401. Schauberg, Vergleichung, s. 50 f. Schauberg, Vergleichung, s. 51. Schauberg, Vergleichung, s. 51. Schauberg, Vergleichung, s. 52. Schauberg, Vergleichung, s. 52. Schauberg, Vergleichung, s. 57. 233 23'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=