163 andra sanningsförklaringar, påståenden, vittnesbörd och under ed av part avlagda yttranden. Just därför att man genom erkännandet säger något som länder en själv till nackdel, sä kan detta partsyttrande utan vidare säkerhet övertyga domaren om sanningen av det erkända faktum, om erkännandet har formen av ett utomrättsligt erkännande, och omdet är ett rättsligt erkännande sä upphäver det all sanningsprövning. Omverkningarna i civilprocessen av ett inför rätta avlagt erkännande säger Biilow, att det rättsliga erkännandet i allmänhet tillskrivs övertygelsekraft. Man förutsätter, att genom erkännandet fastställs sanningen av det erkända faktum inför processdomstolen. Domstolen måste anse det erkända som sant. Detta brukar kallas formell, juridisk sanning i motsats till den materiella, objektiva, allmänna sanning, somframkommit genomövertygande bevis. Denna uppfattning omdet rättsliga erkännandets innehåll, grund och verkan är emellertid enligt Biilow falsk.Det rättsliga erkännandet bevisar inget och fastställer intet, det gör ingenting visst, frambringar ingen sanning, inte ens en formell sanning. Dess enda verkan är att ett rättsligt erkänt faktumej behöver bevisas. Omde erkända fakta är sanna eller ej, behöver icke domstolen undersöka för att kunna träffa ett avgörande. Det erkända är rättsligt nog för att utgöra grund för dom. Annorlunda förhåller det sig i straffrätten. Där måste sanningen av fakta bevisas.Likaså förekommer samma sanningskrav i civilprocessen, då det är fråga omäktenskapsmål, emedan dessa berör icke blott parterna själva utan det allmänna bästa. Billows inträngande analys av det egna erkännandets karaktär, funktion och verkan i civilprocessen har legat till grund för de framställningar rörande det egna erkännandet, som publicerats under detta århundrade. Som exempel kan nämnas Arthur Nikisch, ZivilprozeErecht. Ein Lehrbuch, som kom ut av trycket OSO,’’"* och L. Rosenberg — K. H. Schwab, Zivilprozessrecht, som publicerades för första gången 1974.“’-'’ Plancks och Biilows idéer kom att avsätta spår även i den svenska juridiska doktrinen. Det kan noteras, att man i tyska processrättsliga arbeten från senare delen av detta århundrade finner utläggningar och analyser av begreppen formell och materiell sanning, som i icke ringa grad erinrar om von Bethmann-Hollwegs och Plancks ovannämnda framställningar av erkännandets karaktär och funktion i civilprocess respektive straffprocess. Även dessa nutida processualister Biilow, Das Geständnissrecht, s. 194 f. Biilow, Das Geständnissrecht, s. 223. Biilow, Das Geständnissrecht, s. 224 f. Biilow, Das Geständnissrecht, s. 229. Biilow, Das Geständnissrecht, s. 229 f. A. Nikisch, Zivilprozelsrecht. Ein Lehrbuch, 2. Aufl. 1952, § 67. L. Rosenberg - K. H. Schwab, Zivilprozessrecht, 13 Aufl. 1981, § 117, 1:1. Se även R. Bruns, Zivilprozefirecht. Eine systematische Darstellung, 1968, § 29 IIE 209 210 210 212 213
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=