160 ställning omerkännandet, att svaranden i en civilprocess kan avstå från att försvara sig eller förklara sig icke vilja bestrida motpartens påståenden,och han säger vidare, att erkännandet till sin rättsliga natur är en viljeförklaring av innehåll, att den erkännande icke vill göra bruk av rätten att försvara sig genomatt neka eller, vilket är detsamma, att avstå från denna rätt.’’° Planck utvecklar sin mening närmare så, att eftersom domstolen får bifalla en parts talan endast om denne visar, att de lagliga förutsättningarna därför föreligger, så följer därav, att svaranden har rätt att begära, att domstolen skall pröva och fastställa dessa förutsättningar, och omdet därvid skulle visa sig, att det förelåg brister i fråga om dessa förutsättningar, att motpartens angrepp avvisas. Nu kan emellertid svaranden i kraft av sin dispositionsfrihet avstå från denna rätt, och det gör han i det att han låter motpartens påståenden gälla som riktiga och förklarar, att han icke önskar bestrida dem.''” Planck redogör i likhet med övriga processualister för skillnaden mellan erkännanden inför rätta och utomrättsliga erkännanden.'^' Svarandens förklaring, att han icke önskar bestrida motpartens påståenden, kan äga ruminför rätta eller utom rätten. Det rättsliga erkännandet kan innebära, att svaranden avstår från all rätt att försvara sig mot motpartens påståenden, men det kan också innebära, att svaranden medger en del och bestrider en annan del av motpartens anspråk och påståenden. Det åvilar domstolen att utreda svarandens animus confitendi. Svarandens erkännande inför rätta, d.v.s. hans förklaring, att han icke vill bestrida motpartens krav eller påståenden, binder domstolen så långt svarandens disposition sträcker sig.'^^ I äktenskapsfrågor och frågor rörande omyndighetsförklaringar gäller sålunda ingen dispositionsrätt. Svarandens utomrättsligt framförda viljeförklaring att icke vilja bestrida kärandens påståenden innebär, att svaranden lovar käranden att icke göra bruk av sin rätt att försvara sig och har vissa likheter med ett fördragsslutande.''’^ Samtidigt som Planck utförligt redogör för erkännandets natur och funktion som en svarandens viljeförklaring att icke vil)a försvara sig gentemot käranden och att icke vilja bestrida kärandens krav och påståenden, påpekar han, att erkännandet i en civilprocess även kan ha karaktären av ett svarandens erkännande, vidgående, av faktiska omständigheter.'"^^ Planck säger: »Der Ausdruck Geständmss u'ird indess noch in einern andern völlig verschiedcnen Sinn gehraucht, nämlich als Vi'issens erklärung oder Auskunftserthedung, und zu'ar Planck, Lehrbuch, 1, s. 316 i. Planck, Lehrbuch, 1, s. 317. Planck, Lehrbuch, 1, s. 317 t. Planck, Lehrbuch,.!, s. 319 ff. Planck, Lehrbuch, 1. s. 330. Planck, Lehrbuch, 1, s. 331. Planck, Lehrbuch, L s. 336 t. Planck, Lehrbuch, I, s. 318 och § 64, s. 346 ft. 196
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=