157 fördes även fri bevisprövning,som innebar ett avskaffande av den legala bevisteorins principer och att man utan inskränkningar tillät användandet av indicier som bevismedel. Detta avskaffande av den legala bevisteorins principer innebar även ett avskaffande av institutet absolutio ab instantia}^^ Man recipierade även lekmannadeltagandet i domstolarna. Sålunda ingick nämndemän (Schöffen) i de lägsta domstolarna. I svårare brottmål infördes jury. Medelsvåra brottmål skulle däremot handläggas vid domstolar, som var besatta av enbart ämbetsmän. Ehuru straffprocessordningen av år 1877 i många avseenden uppfyllde de reformkrav, som man önskat och framfört och som man delvis tidigare genomfört i den partikulära lagstiftningen, framkom redan efter några år krav på ytterligare reformer. Man önskade förändringar i domstolsorganisationen och ökat lekmannainflytande i samtliga domstolar med undantag för revisionsinstanserna. Vidare önskade man ersätta juryinstitutionen med nämndemansdeltagande. Likaså föreslog man inrättandet av vissa specialdomstolar. Den ivrigaste diskussionen rörde emellertid den anklagades ställning i straffprocessen. Man ansåg, att straffprocessordningens bestämmelser omförfarandet vid förundersökningarna var oacceptabla. Man ansåg, att de innebar en ny form av inkvisitionsprocess, och man önskade stärka den anklagades ställning och därmed främja övergången till ackusationsprocess.*^'* Man lade framolika processreformförslag redan under 1800-talet, dock utan att man lyckades genomföra någon mera omfattande reform. Med avbrott för krigsåren under 1900-talets andra årtionde fortsatte reformverksamheten ända in på 1920-talet. Först 1924 genomfördes en reformav 1877 års straffprocessordning. Reformen innebar bl.a. ett avskaffande i praktiken av jury-institutionen och ett införande av nämndemanna-institutionen i alla domstolar, ehuru själva termen »Schwurgericht» förblev kvar. Likaså stärktes den anklagades ställning och utvidgades möjligheten för privatpersoner att väcka talan. Man bör i detta sammanhang observera, att kravet på fri bevisprövning i civilprocessen framfördes betydligt senare än i fråga omstraffprocessen.Av största betydelse blev härvidlag juristprofessorn Wilhelm Endemanns (1825— 1899) arbete Die Beweislehre des Civilprozesses, som han gav ut 1860.'^^ Han framförde i detta verk stark kritik av den legala bevisteorin och förordade fri 172 B1..1. § 244. § 239. - Redan 1867 hade man avskaffat institutet absolutio ab instantui i Österrike. Se h.ärom Hartl, Das Wiener Kriminal^erieht, s. 27. Gerland, Der deutsche Strafprozess, s. 27. Gerland, Der deutsche Strafprozess, s. 28 f. Walter, Preie Beweiswiirdigung, s. 80. Se härtill även Chr. Patermann, Die Entwicklung des Prinzips der freien Beweiswiirdigung im ordenthchen deutschen Zivilprozess in Gesetzgebung und l.ehre, 1970, s. 79 ft. Walter, Freie Beweiswiirdigung, s. 80; Patermann, Die Entwicklung, s. 126 ff. 175 174 175 176 177
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=