152 1877 års tyska civilprocessordning blev under 1900-talets förra del föremål för flera överarbetningar och partiella reformer genom s.k. Novellen. Särskilt betydelsefull blev die Novelle von 1924, varigenomparternas förfogande över processförfarandet inskränktes, medan domstolens ställning och ledande funktion stärktes. Vidare innebar die Novelle von 1924 en koncentration av processförfarandet samt att det blev möjligt att avgöra mål utifrån föreliggande aktmaterial och att handlägga mål inför en ensamdomare. Med denna Novelle infördes även ett förlikningsförfarande (Giiteverfahren). Utvecklingen fortsatte i samma banor även efter 1931, vilket innebar, att domstolarnas ställning stärktes samtidigt som man betonade civilprocessens sociala karaktär. Härvidlag påverkades man av den österrikiska civilprocessordningen. 3.3. Den tyska straffprocessens utveckling under 1800-talet Der gemeine deutsche Inquisitionsprozejl kodifierades, som ovan nämnts, genom de lagar, som tillkomi början av 1800-talet, av vilka man kan notera de lagar, som utfärdades i de tre största tyska staterna, nämligen Österrike, Preussenoch Bayern.'"*' Härmed kodifierades såväl lögn- och olydnadsbrotten med tillkommande straff'"*’ sominstitutet absolutio ab instantia}'^- Det dröjde emellertid icke länge, förrän man började rikta allvarlig kritik mot dels det inkvisitoriska processförfarandet som sådant, dels den legala bevisteorins principer och dels institutet absolutio ab instantia. Redan på 1760-talet hade den sachsiske juristen vonJusti förordat införandet av fri bevisprövning i stället för den gällande legala bevisprövningen, men han lyckades icke få gehör för sina idéer.'■*^ Upplysningstidens rättslärda var ännu icke beredda att överge den legala bevisprövningen. Däremot började man undan för undan utveckla den s.k. negativa bevisteorin, vilken innebar, att man Gesetzbuch iiber Verbrechen und schwere Polizev-Uebertretungen vom3. 9. 1803. Criminal-Ordnung 1805. — Allgemeines Crimmalrecht tur die Preulsischen Staaten. Erstcr Teil. Criminal-Ordnung 1806. Stratgesetzbuch fur das Königreich Bayern 1813. '■*’ Gesetzbuch iiber Verbrechen, §§ 363-364; Criminal-Ordnung, §§ 291-297; Strafgesezbuch, Art. 189-193. Gesetzbuch iiber V'erbrechen, § 428; Criminal-Ordnung, §§ 409—112 Strafgesezbuch, Art. 356. Denna redogörelse bygger framför allt på H. Gerland, Der deutsche Strafprozess, 1927, s. 20—26; Glaser, Handbuch des Strafprozesses, I, s. 120-275; Hartl, Das Wiener Kriminalgericht, s. 25—29, 138—235; Walter, Freie Beweiswiirdigung, s. 60—85; E. Schmidt, Einfiihrung in die Geschichte der deutschen Strafrechtspflege, 1965, s. 268-281, 324-346; Elenkel, Strafverfahrensrecht, s. 52 ff. Walter, Ereie Beweiswiirdigung, s. 65; W. Kiiper, Die Richteridee der Strafprozessordnung und ihre geschichtlichen Grundlagen, 1967, s. 132 ft. 144 145
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=