147 peinlichen Processe, vari bl.a. ingick en avhandling Ueber die Lossprechung von der Instanz impeinlichen Processe. Kleinschrod inleder sm skrift med att ivrigt rekommendera användandet av institutet absolutio ab instantia, då man icke kan avgöra, om den anklagade är skyldig eller ej på grund av otillräckliga bevis. Han framhåller samtidigt, hur noga man är vid de tyska domstolarna att utforska sanningen, så att ingen oskyldig skall bli dömd. Annorlunda var det enligt Kleinschrod i äldre tider, då man var helt inställd på att till varje pris få tag i den brottslige och straffa honom.Dock kan rädslan för att döma någon oskyldig leda därhän, att även skyldiga frias på grund av bristande bevis, men, säger Kleinschrod, det är bättre, att en skyldig blir ostraffad än att en oskyldig straffas. Kleinschrod anför med andra ord samma romerskrättsliga straffrättsprincip, somvi tidigare funnit införd i de svenska domarreglerna från 1500-talet.Är man oviss om den anklagades skuld, är det dock bäst att tillgripa absolutio ab instantia, då som regel allt så småningom blir uppklarat. Dessutom innebär tillämpningen av detta institut, att man varken lägger för tung börda på den oskyldige eller gör det för lätt för den skyldige, ty han märker hela tiden, att han icke kan vara helt säker. Han står under domstolens särskilda uppsikt. Liksom von Quistorp skiljer även Kleinschrod på absolutio ab instantia på grund av domstols dom och på grund av stillatigande.*^"* Det kommer till användning både i grova och mindre grova brottmål, men helt naturligt, säger Kleinschrod, är det nödvändigt, att domaren iakttar största försiktighet, då det är fråga om grova brottmål.Vid mindre brott är det icke lika nödvändigt med samma noggranna prövning av bevisen. De straff, somutdöms i anledning av mindre brottmål är icke lika prejudicerande som de straff, som utdöms vid avgörandet av grova brottmål. Dock fordras det fullt bevis även i mindre brottmål, och då kan det bli fråga om tillämpning av absolutio ab instantia även i dessa mål, omdet icke föreligger fullt bevis. I sin avhandling Ueber die Wirkungen eines unvollkommenen Beweises in peinlichen Sachen, vilken också ingår i hans samling av straffrättsliga avhandlingar, säger Kleinschrod, att det finns fall, där man med tanke på samhällets skydd och dess väl bör tillgripa någon form av internering eller förvaring. Detta gäller framför allt, då det är fråga omgrövre brottmål, och det föreligger halvt eller mer än halvt bevis.*’*’ Förvaringstidens längd bör härvid stå i viss proportion till dels brottets art, dels den misstänktes och anklagades levnadsvandel och dels orsaken till misstanken, nämligen om vederbörande själv är S. 170f. G. Inger, D-is Geständnis in der schwedischen Prozessrechtsgeschichte, I, 1976, s. 208. S. 171 f. S. 180 f. S. 190 1. S. 28 tf.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=