145 halvt bevis mot den för brottet anklagade, så skall man först och främst ställa frågan: Kan detta brott medföra dödsstraff? Om så är fallet, skall man icke använda vare sig tortyr eller värjemålsed utan den anklagade skall alltefter stånd och ställning dömas antingen till offentligt arbete eller sättas i tukthus, fängelse eller husarrest, tills hans skuld eller oskuld har kommit närmare i dagen. Omdet då visar sig, att han är skyldig, skall han straffas efter förtjänst. Omdet däremot visar sig, att han är oskyldig, skall han släppas helt fri. Skulle det i ett kapitalbrott icke föreligga halvt bevis utan blott så mycket, som fordras för tillgripande av värjemålsed, så skall den anklagade befrias från undersökningen, men han skall ställa en säkerhet på mellan 100 och 1000 riksdaler alltefter förmögenhet och sitt stånd, att han icke skall avvika från orten utan infinna sig vid varje påfordran därom och även invänta dom. Vid förnyad anledning till misstanke skall processen mot den anklagade återupptas utifrån den punkt, som den tidigare hade kommit fram till. — Omdet är fråga om ett brott, som icke kan medföra dödsstraff utan blott kroppsstraff, så skall man, om det föreligger mer än halvt bevis mot den anklagade, icke tillgripa värjemålsed utan genast döma honom till ett lindrigare straff än, om det förelegat fullt bevis. Omdet föreligger endast halvt eller icke fullt halvt bevis, skall man däremot låta den anklagade värja sig med värjemålsed. Härvid skall den anklagade förberedas inför edsavläggelsen utom domstolslokalen av sin biktfader. Han skall sedan avlägga eden i biktfaderns närvaro och under fortsatta varningar att begå mened. Även om den anklagade på detta sätt friar sig från anklagelsen, skall han ändock ersätta domstolskostnaderna, om det icke framgår av akterna, att misstankarna mot honom uppkommit genom en tillfällighet. von Quistorp kom med ett något annorlunda lösningsförslag."^ I sådana brottmål, där den anklagade skulle ha dömts till döden, om det förelegat fullt bevis, måste man först och främst skilja mellan sådana brott, som omedelbart stör statens lugn och säkerhet, såsom rån, brand, mord och kvalificerad stöld, och andra brott, som ehuru allvarliga dock icke stör lugnet och säkerheten i staten. Om det i brottmål av det första slaget är omöjligt för domaren att erhålla fullständig visshet på grund av den anklagades ondska och halsstarrighet och om man försökt olika medel att få fram sanningen såsom täta besök av präster, som förmanat den anklagade att säga sanningen, då skall man enligt von Quistorp i sådana fall, där det föreligger halvt bevis, som icke kan försvagas, ta hänsyn till den anklagades tidigare levnadsvandel. Visar det sig härvid, att den anklagade tidigare gjort sig skyldig till liknande brott och han alltså själv givit anledning till misstanken, då kan man döma honom till livstids fångelsestraff, varvid han skall hållas i måttfullt men dock regelbundet arbete. Omden anklagade icke har ett brottsligt förflutet, så kan man nöja sig med att sätta in honomi fängelse under cirka två år, under vilken tid han skall utföra ett måttfullt arbete. Under denna tid, när den anklagade sitter i fängelse, skall von Quistorp, Rechtliches Erachten, s. 15 ff. 10
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=