137 nära, indicia proxima, och avlägsna, indicia remota.^^ Denna uppdelning finner man även hos Tittmann, medan von Feuerbach icke vill godta den.^^ Man kan enligt den senare icke säga, omett indicium, att det rent allmänt är ett indicium remotumeller indiciumproximum. von Grolman upptar i sin framställning ytterligare en indelningsgrund för indicierna, nämligen i allmänna och särskilda med hänsyn till användningen av dem.^*^ Denna sistnämnda indelningsgrund finner man även hos Tittmann, som dessutom talar om nödvändiga och icke nödvändiga indicier samt medelbara och omedelbara indicier/° I sin mycket ingående behandling av indicierna redogör naturligtvis även Mittermaier för hur man brukar indela indicierna/* Det synes mig emellertid som omalla dessa systematiseringar och indelningar av indicierna är av underordnad betydelse i jämförelse med rättsvetenskapsmännens åsikter om indiciernas beviskraft. 3.1.2.2. Indiciernas beviskraft Då det är av vikt för denna undersökning, att rättsvetenskapsmännens åsikter i fråga omindiciernas beviskraft noteras så noggrant sommöjligt, skall jag redogöra för vars och ens uppfattning. von Grolman anser, att man ur de s.k. indicia proxima, de nära indicierna, kan få fram åtminstone ett halvt bevis eller bättre uttryckt en tvingande förmodan. Ur indicia rernota, de avlägsna indicierna, kan däremot framgå ett mindre än halvt bevis eller en mindre tvingande förmodan. Dock kan en tvingande förmodan uppstå ur ett flertal indicia remotad^ Likaså kan ett fullständigt artificiellt, konstlat, bevis uppkomma ur en kombination av flera fakta, vilka vart och ett för sig skulle ha framkallat blott en förmodan. von Feuerbach anser, att indiciernas styrka eller svaghet beror på deras antal, beskaffenhet och förhållanden till andra konkurrerande indicier och till motindicierna, de s.k. indicia innocentiae7^ De förlorar all kraft 1. om ett faktum blir bevisat, av vilket det framgår, att det är omöjligt, att den för brott misstänkte personen begått brottet, 2. om genom ett faktum hela grunden för inciicierna upphävs, 3. om motindicierna är starkare, 4. om osannolikheten av ett misstänkt faktum blir bevisad, samt 5. om olika indicier motsäger varandra.Om det däremot föreligger flera indicier för existensen av ett faktum von Grolman, Grundsätze, § 451 b. von Feuerbach, Lehrbuch, § 547; Tittmann, Handbuch, III, § 865. von Grolman, Grundsätze, § 452. Tittmann, Handbuch, III, § 865. ’’ Mittermaier, Die Lehre von Beweise, §§ 53-61; Mittermaier, Das deutsche Strafverfahren, §§ 170-175. von Grolman, Grundsätze, § 451 b. von Feuerbach, Lehrbuch, § 560 a. ’■' von Feuerbach, Lehrbuch, § 565.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=