Inledning och forskningsläge 1. Inledning I förra delen av min undersökning av erkännandet i svensk processrättshistoria, vari jag mot bakgrunden av den processuella utvecklingen i den romerskkanoniska och den tysk-romerska rätten undersökte erkännandeinstitutets utveckling framtill inrättandet av Svea hovrätt 1614,' kunde jag konstatera, att erkännandet kom att spela en betydelsefull roll i den högmedeltida kanoniska rätten. Erkännandets funktion och betydelse inom processrätten blev föremål för inträngande analys i samband med wotoriwm-begreppets utveckling inom den romersk-kanoniska rätten. TVotonhm-begreppet kom att inta en central ställning i diskussionen om hur man på ett enkelt och effektivt sätt skulle kunna komma till rätta med de mest påtagliga och uppenbara missförhållandena inom kyrkan och i samhällslivet. De brott, som var uppenbara, notoriska, kunde man avgöra snabbt och effektivt. Dekretisterna, dekretalisterna, glossatorerna och postglossatorerna eller de s.k. konsiliatorerna ägnade begreppet notorium stort intresse och sökte på olika sätt analysera och definiera detsamma. Härvidlag komcon/esszo-begreppet att bli ett av huvudbegreppen i den romersk-kanoniska processrätten. Confessio in iure utgjorde grund för ett notorium iuns och klassificerades av de medeltida rättslärde somett bevismedel av högsta värde, vilket medförde, att man dels kunde tillgripa ett summariskt processförfarande och dels kunde vägra appellation. Detta medförde i sin tur, att man vid domstolarna blev synnerligen angelägen att pressa framen bekännelse, confessio, ur den person, som var misstänkt och anklagad för brott. Denna iver att frampressa den anklagades confessio understöddes av dåtidens religiösa uppfattning av värdet och betydelsen av confessio för själens salighet. I samband med denna analys och definition av begreppet notorium började de medeltida rättslärde att med skolastisk iver systematisera de skilda arter av bevismedel, som kunde förekomma i en process. I tidens anda indelade man dem i logiska kategorier. Beviset, probatio, uppfattades som ett genus, vilket kunde indelas i ett flertal species, vilka i sin tur kunde indelas i underavdelningar. Dessa species graderades från den högsta, d.v.s. den mest fullgoda bevisarten, till den lägsta, den minst goda. Parallellt med denna graderade skala av bevisarter skapade man en hierarkisk processordning. De svåraste brottmålen fordrade ett bevis, som var plenissima, indubitata, luce meridiana clarior, ' G. Inj^er, Das Gcst.indnis in der schwedischen Prozessrechtsgeschichte. I. Bis 7.ur Griindung des Svea Hofgerichts 1614, 1976.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=