127 vara helt osannolikt.** Om det utomrättsliga erkännandet säger Claproth, att det beror på omständigheterna, omdet kan räcka till ett fullt bevis.^ Han framhåller emellertid, att ett erkännande på dödsbädden eller i samband med mottagandet av Herrens heliga nattvard är ett mycket starkt bevis. — Här möter vi alltså samma syn på erkännandet på dödsbädden och i samband med mottagandet av Herrens heliga nattvard, somvi tidigare funnit i svensk doktrin och rättspraxis. — Claproth anser vidare, att erkännandets värde stärks genomupprepning och om det avlagts vid fullt förstånd, under ed och om det synes sannolikt och stärks av andra omständigheter. Året efter det att Justus Claproth hade givit ut sitt arbete Einleitung in den ordentlichen biirgerlichen Procel^ gav Johann Wilhelmvon Tevenar ut Theorie der Beweise in Civilprocefi,'° i vilket arbete han förklarade, att erkännandet var att anse som ett bevismedel.’* Andra rättslärda förstod visserligen därmed ett medgivande av vaci motparten fordrade eller klagade på, men denna syn på erkännandet ansåg von Tevenar vara alltför inskränkt, då ett erkännande icke alltid förutsatte en motpart.von Tevenar definierade erkännandet som en efterbildning, som de personer, som saken angick, gjorde av handlingar, vilka de lovligt eller olovligt hade gjort eller icke hade gjort.I trängre mening var erkännandet en efter- eller avbildning av företagna eller icke företagna handlingar. von Tevenar påpekade, att uppfattningen om erkännandets art varierade mycket hos de rättslärda, och samma var förhållandet, vad beträffade erkännandets rättsverkan och beviskraft.*^ I sitt arbete redogjorde von Tevenar också för alla de gestalter och former, som ett erkännande kunde iklädas. Ett erkännande kunde ske uttryckligen, muntligt, skriftligt, stillatigande, bestämt, kvalificerat, obestämt, förvrängt, oförvrängt, frivilligt, tvunget, relativt och obetingat. Ofta förekom blandformer.*^ Erkännandet kunde vidare vara rättsligt och utomrättsligt.*^ Han räknade också med privilegierade erkännanden, varmed han bl.a. förstod föräldrars uppgifter omsina barns födelse och död.*^ von Tevenar kritiserade i början av sitt verk Mascardi, somenligt von Tevenar oförtjänt fått framstå som en klassisk skriftställare inom bevislärans område, ehuru han icke byggde sina teorier på sakernas natur utan på glossatorernas Claproth, Einleitung in den ordentlichen biirgerlichen Procefi, § 218. ’ §220. J.W. von Tevenar, Theorie der Beweise in Civilprocels, 1780. " von Tevenar, Theorie, s. 71 f. von Tevenar, Theorie, s. 72. von Tevenar, Theorie, s. 70. '■* von Tevenar, Theorie, s. 72. von Tevenar, Theorie, s. 72 ff. von Tevenar, Theorie, s. 75. von Tevenar, Theorie, s. 77.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=