119 2.4.2.6. Appellationsmöjligheten efter avgivet erkännande Som tidigare här nämnts, föreskrevs det i 1614 års rättegångsordinantia, att underdomarna skulle underställa hovrätten alla livs- och högmålssaker med undantag för vissa svåra brott, som icke utan Guds förtörnelse och de enfaldigas anstöt kunde benådas, nämligen blodskam, tidelag, våldtäkt, barnamord, uppenbart mord, röveri på skog eller allmän landsväg eller annorstädes samt dråp, som ägt rum vid hemgång eller försåtligt på väg till kyrka eller ting/"*^ I alla dessa fall skulle dock procederas efter föregången egen bekännelse och dom å härads- eller lagmansting eller rådhusrätt/**^ Man kan säga, att i dessa uppräknade brottsfall tilläts ingen appellation efter avgiven bekännelse. Dessa bestämmelser i 1614 års rättegångsordinantia går igen i 1643 års lagförslag.■*■*** Det heter där: Nu är doomfäldter: Är ther egen bekiännelsseföregången och saaken så klaar, att intet Jääfeller twijk mehra är, tå skall Konungz Embetzman med straffet utan wijdare förfrågan fortfara, uthi desse effterfölliande gerningar, som äre: Bloodskam i dhen vpp och nedhstijgande Bröstlinien, och uti denförste så och andre Leedh afSijdelinien i Skyllskapen. Tijdelagh, Wåldtäckt, Barnemordh, Röfwerij på Skogar och Allmänne Wägar, försåtelig dråp med hemgång eller å KyrckiewäghSkulle det däremot föreligga någon tvekan om vederbörandes skuld, t.ex. att han dömts utan att ha bekänt, skall man icke omedelbart verkställa straffet utan hänskjuta målet till hovrätten. Samma förfarande skall även tillämpas i fråga om andra grova brott, d.v.s. de skall underställas hovrätten. I brottmål, som icke utan vidare underställdes hovrätterna för prövning och som icke heller var så grova, att de skulle exekveras omedelbart, kunde man efter 1615 anföra besvär, querela, i hovrätterna, och den som var missnöjd med hovrättens utslag, kunde genombesvär fullfölja målet i justitierevisionen, d.v.s. hos kungen. Besvärsproceduren för fullföljande av mål i justitierevisionen reglerades mycket noggrant 1682 och 1703.*“*^ Enligt 1682 års plakat hade man under åren som gått, missbrukat möjligheterna att klaga hos kungen, varför institutet måste reformeras. Enligt såväl 1682 års plakat som 1703 års skrivelse till justi446 Omappellation, se även I. Fernelius, Dissertatio juridica de appellationibus, 1684. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 140, p. 17 (Rättegångsordinantian), s. 149 f. (1615 års rättegångsprocess). Se härtill Kloot, Lagfarenheet?, Spegel, s. 373 f.; Rålamb, Observationes, s. 129, p. 9. Wahlberg, Åtgärder, s. 144 f., Gap. VI; 1-2. Wahlberg, Åtgärder, s. 144 f., Gap. VI: 1. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 400 f.. Gap. XXX: 19-20; Swerikes Rijkes Lands-Lag, s. 199, not d, s. 593 och 670 (Abrahamssons kommentar till Konungs-Balker och TingmalaBalker); Swerikes Stadz-Lagh, s. 619 (Arnells kommentar till Rådhstufwu-Balker). Kongl. Maj:ts Placat och Förordning / angående justitiae Sakerne uti thes Revision, förnyat och förbättrat then 31 Augusti Anno 1682. Schmedeman, Kongl. Stadgar, s. 772 ff. — Swerikes Rijkes-Lands-Lag, s. 686 (29/12 1703). Den sistnämnda förordningen återfinns i Åbo hovrätts skrivelse 5/2 1704, Handskr. Nordin 321, UUB, fol. 25 r-25 v. 444 446
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=