117 nande i ett lägersmålsfall av en man, somflyttat till Uppland och som avgav sitt erkännande genom en namngiven rättare. Mannen bötfälldes."*'^ Även från Askims och Östra Hisings häradsrätt i Västergötland föreligger ett liknande exempel på skriftligt erkännande i fråga omlägersmål. Vid tinget 6/10 1703 var en man och en kvinna anklagade för lägersmål. Kvinnan var närvarande men icke mannen. Denne tillstod dock lägersmålet genom ett brev från mannens fader, vilket brev överlämnades till rätten av befallningsmannen. Mannen nekade däremot till att ha avgivit något äktenskapslöfte, som flickan påstod. I ett annat liknande mål från Askims och Östra Hisings häradsrätt från år 1690 godtog rätten ett erkännande omfaderskap, somframfördes genomkronolänsmannen Bengt Nilsson."*^' Kvinnan var närvarande i rätten, medan mannen var frånvarande. Kronolänsmannen intygade inför rätta, att mannen bekänt lägersmålet och förklarat sig vara barnafadern. Rätten godtog erkännandet och beslöt, att mannen skulle eftersökas och framskaffas för att avstraffas. I ett mål 1695 vid ovannämnda Åkers häradsrätt fungerade befallningsmannen vid Ulfhälls frälsegods som ombud åt en av godsets underlydande bönder. Bonden förklarade genom befallningsmannen sig villig att ta sin hustru till nåder, trots att hon bedrivit hordomssynd med en dräng. Kvinnan hade själv erkänt brottet. Varken kvinnan, mannen eller drängen var närvarande i rätten. Kvinnan bötfälldes lagenligt. Kvinnans mor hade lovat att betala böterna. I vissa brottmål kunde man, då den tilltalade på grund av sjukdom eller dylikt var förhindrad att infinna sig inför rätta, godta att den tilltalade svarade inför rätta genom ombud. I ett stöldmål från Askims och Östra Hisings häradsrätt 23/1 1722 var en kvinna anklagad för snatteri. Hon var enligt uppgift icke mächtigh att infinna sig utan skickade sin broder som sitt ombud till rätten. Brodern förnekade systerns skuld, men systern dömdes ändock skyldig på grund av under ed avgivma vittnesmål. I ett mål 1727 vid Åkers häradsrätt tillät man en person, som var åtalad för olovlig skogsavverkning på allmänmngen, svara genom ombud. Ombudet var en rådman från Strängnäs, vilken erkände brottet å den tilltalades vägnar. Det förekom också i praxis, att man i överensstämmelse med den ovan nämnda rekommendationen från Petrus Castovius avgjorde mindre brottmål utan att varken den tilltalade eller något hans ombud var närvarande. 1686 dömdes sålunda två bönder i Uppsala för misshandel trots att de icke hade infunnit sig i rätten.Det fanns emellertid två ögonvittnen till brottet, varför Åkers liär.idsratts domböcker, ULA, 20 9 1684. Askims och Ostr.i Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 6/10 1703. Askims och Ostra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 1690, s. 164. Åkers häradsrätts domböcker, Ul.A, 1 10 1695. Askims och Ostra Hisings häradsrätts domböcker, GLA, 23/1 1722. Åkers häradsrätts domböcker, ULA, 12/6 1727. Uppsala radstugurätts protokoll, Ul.A, 27/9 1686. Ett liknande fall återfinnes i protokollet fran samma domstol av den 4 12 1686. 430 ■l.M 4.^2 43.' 434 4U
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=