Ill förmån, kan godtas som fullt bevis, om den avges inför vittnen samt i närvaro av den som enligt den döende är skyldig att betala gäld till den döende, och denna andra part icke opponerar sig mot den döendes påstående. Som redan framgått av framställningen ovan rörande confessio iudicialis et confessio extraiudicialis finner man i domstolsmaterialet från 1600- och 1700talen många exempel på att man i rättspraxis tillämpat samma princip, som Abrahamsson och Nehrman-Ehrenstråhle ger uttryck åt i sina lagkommentarer, och godtagit erkännanden på dödsbädden, somvarit till confitentens fördel, d.v.s. erkännanden, somvi idag brukar beteckna sompåståenden. 388 389 2.4.2.4. Processhabditet och erkännande genomställföreträdare I förra delen av denna min undersökning av erkännandet i svensk processrättshistoria framhöll jag, att man i fråga om erkännande genom ställföreträdare måste skilja mellan legalt och frivilligt ställföreträdarskap.^^° Frågan om det legala ställföreträdarskapet hänger i sin tur nära samman med frågan om processhabilitet. Beträffande frågorna om processhabditet och legalt ställföreträdarskap kan man notera, att omyndiga personer saknade processhabilitet. Före 1721 var myndighetsåldern för män 15 år. Jämlikt kunglig förordning av den 30 oktober 1721 höjdes den emellertid till 21 år, dock med rätt för yngling att redan dessförinnan råda över sådan egendom, som han själv förvärvat.Vid 15 års ålder ägde han också, även efter 1721, väcka talan vid domstol mot försumlig eller oduglig förmyndare. Av visst intresse i detta sammanhang är också den omständigheten, att en yngling icke ansågs som omyndig vid 15 års ålder i fråga om ansvar vid brott.Deogifta och gifta kvinnorna var alla, bortsett från en viss förvaltningsrätt för de gifta kvinnorna, omyndiga, medan änkorna som regel betraktades som myndiga.Helt naturligt räknades även de sinnessjuka personerna som omyndiga.Legal ställföreträdare för barn var dess fader, eller omdenne var död, dess moder. Även myndig son kunde vara förmyndare och legal ställföreträdare för sina omyndiga syskon. Den äkta mannen i sin tur var målsman för sm hustru.Kristoffers landslag innehöll emellertid den Swerikes Rijkes Lands-Lag, s. 632, not e, Tingmala-Balker XX; Nehrman-Ehrenstråhle, Inledning, s. 260, Cap. XX: 10. Se ovan s. 96. Inger, DaS Geständnis, s. 71 ff., 110 ff., 216 ff. Förteckning På Kongl. Placater, Resolutioner, Förordningar och Påbud . . . (Årstrycket) 1720-1725. Se härtill Inger, Das Geständnis, s. 73, 216 ff. Se härtill Inger, Das Geständnis, s. 72. Se härtill Swerikes Rijkes Fands-Lag, s. 629, not a (Abrahamssons kommentar till TingmalaBalker); Reftelius, Dictata, s. 572. KrF, G 1,9, 15, 20. 388 389 390 395
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=