110 visas från häradet.Manhade i dettafallet alltså icke lyckats pressa framnågot erkännande trots den tvååriga fängelsevistelsen. I en resolution från Svea hovrätt av den 24 maj 1644 rörande ett misstänkt lägersmål mellan en man samt två syskonbarn omtalas, att den ena systern hade suttit fängslad över två år och flitigt förmanats att bekänna sanningen.Hon hade dock stadigt nekat till anklagelsen. Nu blev hon frikänd, om icke Gud framdeles skulle komma att uppenbara hennes skuld. I ett annat mål rörande en man och en kvinna, sommisstänktes för lägersmål och där mannen rymt, beslutade hovrätten, att kvinnan skulle hållas fängslad och förmanas av prästerskapet att bekänna sanningen. Hon skulle kvarhållas i fängelse, tills man lyckats fånga in mannen och tingföra honom. Resolutionen utfärdades den 24 oktober 1655 men ännu 1662 hölls kvinna i fängsligt förvar trots att hon nekade till brottet. I en resolution av den 28 maj 1703 rörande en man som var misstänkt för tidelagsbrott beslöt Svea hovrätt, att mannen skulle examineras av vederbörande prästerskap och uppmanas att bekänna.För att denna behandling skulle bli så effektiv som möjligt, skulle landshövdingen sätta den för brott misstänkte mannen i särskilt fängelse, där han skulle hållas avskild från alla andra fångar. Som grund för misstankarna förelåg i detta fall vittnesbörd under ed av ett vittne samt berättelser av andra personer, d.v.s. drygt halvt bevis. Tidigare har här redogjorts för ett annat fall från Göta hovrätt, där det utan tvekan var fråga om insättande på bekännelse. Det var mannen som 1733 på Kungl. Maj:ts befallning skulle sättas på Marstrands fästning på sex år för att man genom lämplig behandling av honom skulle lyckas få framen bekännelse.’*^'’ 2.4.2.3. Qonfessio contra se — erkännandet skall vara till confitentens nackdel Det förekommer, att man understryker, att en parts erkännande skall vara till partens egen nackdel, confessio contra se, för att godtas som bevis. Denna princip finns t.ex. upptagen i 1643 års lagförslag och hos Kloot, då det gäller erkännande på dödsbädden.’*^ Petter Abrahamsson anför principen omconfessio contra se som en allmänt vedertagen processprincip i sin kommentar till Kristoffers landslag.’*^ Såväl Abrahamsson som Nehrman-Ehrenstråhle anser emellertid, att även en bekännelse på dödsbädden som gäller till den döendes Referendboken för åren 1636-1667, Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 45 r. Svea hovrätts brev 1634-1664, Örebro länsstyrelse, landskansliet, ULA, brev 172. Hofrätters bref 1634—1664, Örebro länsstyrelse, landskansliet, ULA, onumrerat 24 10 1655. Hofrätters bref 1700-1707, Örebro länsstyrelse, landskansliet, ULA, 28/5 1703. Se härtill även brev av den 23/9 1703. Se ovan s. 94. Wahlberg, Åtgärder, s. 109, Cap. XII: 3; Kloot, Lagfarenheetz Spegel, Cap. VI, s. 367 f. Swerikes Rijkes Lands-Lag, s. 632, not e, Tingmala-Balker XX. Se härtill även Reftelius, Dictata, s. 574 f. 382 384 386
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=