RB 50

103 tycke, som kunde utvecklas vid tolkningen av föreskrifterna i lagen om användandet av svårare fängelse. Man överlät helt åt den enskilde domaren att avgöra, vad som inbegreps i dessa föreskrifter. I domstolsmaterialet finner man mycket få uppgifter om att man tillgripit tortyr vid underrätterna, medan man däremot finner flera uppgifter omtortyr i hovrätts- och trolldomskommisionernas aktmaterial. Trolldomskommissionerna hade ju som ovan framhållits hovrätts befogenheter. Detta innebär emellertid icke, att man icke brukade något som helst våld vid underrätterna i samband med rannsakningarna för att pressa fram erkännanden. Tvärtom finner man många exempel på att man använde visst våld även vid dessa domstolar, men detta våld benämndes icke tortyr utan »svårare fängelse», »hårt fängelse», »hård förmaning», »allvarsamt fängelse» o.s.v. Man kan också konstatera, att gränsen mellan svårare fängelse och tortyr var flytande, vilket bl.a. tydligt framgår av Petter Abrahamssons ovannämnda kritik av lagkommissionens framlagda lagförslag, i vilket den bl.a. föreslog, att man i grova brottmål skulle kunna få använda svårare fängelse för att pressa framett erkännande. Petter Abrahamsson yttrade härvid: »Här förbiudes, at någor skall pijnas och plågas till bekännelse, det och i långliga tijder har igenom åthskillige förordningar warit förbudit, och ändå tillätes i grofwa bråttmåhl at försökia med swårafängelse at få sanningen i dagsliuset. Detta är äfwen en tortyr, och ehuru någon gång kunnat hända, at sanningen genombekiännelse dymedelst kommit i dagsliuset, är och så händt, att domaren af slijkt undersökningssätt ej fådt mera uplysning sedan än förr. Därföre är skiäligt, att all tortur äfwen med swåra fängelse aldeles förbiudes, ty att fast bättre är, at gifwa en bråtzlig löös, än att pijna och plåga den, som obråttzlig är».^^^ Av hovrätts- och trolldomskommissionernas aktmaterial framgår, att det förekom, att tortyr kom till användning för att få framsanningen i spion- och landsförräderimål,religions- och trolldomsmåP^"* och i några mål rörande andra grova förbrvtelser.-’^'’ Sjögren, Förarbetena. VIII, s. 236. Ex.: Vid ett par tillfällen 1616 föreskrev Svea hovrätt, att man skulle använda tortyr för att pressa fram sanningen ur ett par män, som haft förbindelser med fienden och infört paskiller frän Polen. Bechius-Palmerantz, Jur. saml. RA, IV, s. 129 f. (27/5 1616); Handskr. B 101: Ö, UUB, nr 9 (19/7 1616). — Ett liknande fall förekom även den 1/9 1624. Handskr. B 101 :Ö, UUB, Repertorium rerum Criminalium universale (Svea hovrätt). — Enligt kungl. brev 20/2 1703 till översten och kommendanten Skvttc skulle en spion dömas av Dorpats hovrätt och torteras till bekännelse i några mål, innan han avrättades. Man ville genom tortyren försöka få fram, vem som inspirerat mannen till spionverksamheten. Handskr. B 226, UUB, nr 19, s. 34—38. Ex.: Handskr. B 101 :Ö, UUB, nr 7, Ur HofRättens Registratur, Nr 40, 8/6 1618, pinligt förhör med tre »trollkonor». - Handskr. B 101: Ö, UUB, RepertoriumrerumCriminalium universale (Svea hovrätt), nr 15. 1619 utsattes en kvinna för vattenprov och tortyr, för att man därigenom skulle vinna klarhet i om hon var en häxa eller icke. — Promptuarium . . ., Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 164 v-166 r. 1633 torterade man en misstänkt häxa genom att raka av henne håret. Rättsfallet

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=