94 2.4.2.1. Confessio iudicialis et confessio extraiudicialis Beträffande värderingen av confessio iudicialis och confessio extraiudicialis måste man återigen skilja mellan erkännande i tvistemål och erkännande i brottmål. I tvistemål värderas somtidigare påpekats, en bekännelse inför rätta, confessio iudicialis, som fullt bevis, men man kan enligt doktrinens företrädare och lagförslagens formulering godta även confessio extraiudicialis som fullt bevis. I 1643 års lagförslag sägs, att ett utomrättsligt erkännande är fullt bevis, omdet avgivits inför laga vittnen samt frivilligt och utan tvång.Likaså godtas ett erkännande på dödsbädden, omden döende är vid sina sinnens fulla bruk, om det finns laga vittnen och om det som han bekänner icke länder honom själv eller hans arvingar till fromma eller andra till men.^“° Redan Magnus Erikssons stadslag innehöll bestämmelsen, att det man bekänner på sitt yttersta i två eller tre vittnens närvaro och med ed bekräftade skulle godtas och ges fullt vitsord.^^* Enligt Kloot gäller denna bestämmelse särskilt i fråga om gäld och dylika mål, däremot icke om grova brottmål, som gäller liv och ära.^“ Om utomrättsliga erkännanden för övrigt säger Kloot, att de icke äger samma beviskraft somde erkännanden, somavgivits inför rätta, ty de förra kan lättare återkallas. Petter Abrahamsson instämmer i att ett erkännande på dödsbädden äger full beviskraft enligt Magnus Erikssons stadslag, om det angår gäldsaker och avgivits i närvaro av två vittnen och i närv^aro av den som saken angår samt om den döende bekräftat erkännandet med ed. Märkligt nog menar Abrahamsson, att detta erkännande gäller såväl i fråga om vad den döende skall gälda andra som vad andra skall gälda honom. Dock gäller detta erkännande icke i stridigheter om vad som är rätt eller orätt utan allenast då tvist är om vad som skett eller icke skett. Även Nehrman-Ehrenstråhle anför bestämmelserna i Magnus Erikssons stadslag om bekännelse på dödsbädden.Han delar Abrahamssons åsikt, att om bekännelsen gäller gäld till den döende, är bekännelsen giltig, om den som gälden skall erlägga är närvarande och icke opponerar sig däremot. Man skulle här kunna tala om ett tyst medgivande från den skyldiga partens sida. Den vers om de krav, som man bör ställa på ett erkännande. Jfr. Inger, Das Geständnis, s. 30. Även Siösteen citerar samma vers i sin sextiotvå år senare framlagda dissertation De confessione, där han på s. 11, § VI och s. 43 ff. §§ XVII och XVIII behandlar samma kvalifikationskrav. Wahlberg, Åtgärder, s. 109, Cap. XII:2. Wahlberg, Åtgärder, s. 109, Cap. XII: 3. MESt J 17; Kloot, Lagfarenheetz Spegel, s. 367. Se härtill även Schroderus, Disp. de actionibus, tes XXXXIV. Kloot, Lagfarenheetz Spegel, s. 367 f.. Cap. VI; Kloot, Processus Criminalis, s. 272, Cap. V. Kloot, Proc. Crim. s. 272, Cap. V. Swerikes Rijkes Lands-Lag, s. 632 f. not e. Nehrman-Ehrenstråhle, Inledn., s. 260, Cap. XX: 10. 320
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=