90 såsom en mans bekännelse omsexuellt umgänge med ett skogsrå,^°' en gammal kvinnas bekännelse om tidelag med en tjur^°~ eller småpojkars uppgifter om tidelag med olika djur. Ett intressant mål i detta sammanhang är det mål rörande eventuellt tidelag, handlades vid Åkers häradsrätt i Södermanland 15/8 En 57-årig man bekände inför rätta, att han mellan sitt tionde och sjuttonde levnadsår bedrivit sexuellt umgänge med ett flertal kreatur. Han hade emellertid fått svåra samvetskval och hade känt sig tvungen att bekänna sin synd för sin kyrkoherde, vilken hade meddelat honom syndernas förlåtelse och tillhållit honom att i fortsättningen avstå från dylika synder. Samvetsnöden hade dock drivit mannen att uppenbara sin synd även för hustrun samt ytterligare ett par präster, vilka alla hade förlåtit honom. Till sist hade han vänt sig till kämnärsrätten i Stockholm, där han bodde, för att bekänna sina brott, men denna domstol hade remitterat målet till Åkers häradsrätt, då brotten var begångna i Åker. Åkers häradsrätt tvivlade emellertid på sanningshalten i hans erkännande och framhöll för honom »hwad synd det wore att för någon annan ordsak eller ledsamheet att lefwa på sig en sådan grof gierning updichta som han widare torde ångra, ...» Mannen vidhöll dock, att det han bekände var sant. Till sist uppmanade häradsrätten mannen, att han nogsamt borde besinna sig och icke pådikta något osant på sig. Mannen å sin sida grät och framhärdade i sin bekännelse. Dock bad han för sitt liv med tanke på sin hustrus och sitt barns välfärds skull. Häradsrätten fann sig härvid tvungen att döma honom till döden och underställde hovrätten att pröva såväl fallet som mannens vädjan omnåd. Domstolsmaterialet från 1600- och 1700-talen innehåller också ett flertal mål, där de för brott misstänkta av olika bevekelsegrunder erkänt brott, somde icke begått. I ett rättsfall från början av 1700-talet ställer sig Svea hovrätt tvivlande till erkännandets sanningshalt och framför den tanken, att den tilltalade genom sin bekännelse velat bli dömd till döden, ehuru hon icke begått det brott, som hon stod åtalad för. Hon skulle med andra ord ha varit levnadstrött och velat dö.^°‘’ Som tidigare nämnts, varnade redan Loccenius för att tro på Ett mål från 1705. Häradsrätten dömde mannen till döden, medan hovrätten, Göta hovätt, friade mannen och betecknade berättelsen som fantasier. Handskr. B 208, UUB, fol. 233 r-235 r; Handskr. B 115: f, UUB, fol. 238-241. Ett mål från 1651. Handskr. B 203, UUB, s. 302. Målet lämnades under Guds dom. Bechius-Palmcrantz, Jur. saml. VII, RA, s. 110 ff. Åkers häradsrätts domböcker, ULA, 15/8 1701. Svea hovrätts resolution till Örebro länsstyrelse 13/9 1706. En kvinna bekänner sig ha begått dubbelt hor med en och enkelt hor med en annan man. Båda männen nekar till beskyllningen. Hovrättens beslut blir, att männen frias. Omkvinnan yttrar hovrätten. Maria har »wähl uppå dess egen mundz hekiännelse effter Gudz och werldsUg lag giordt sig Till dödzstraffet hrotzlig, doch sdsom hon intet zearit havande, att deraf säkert pröftvas kan, henne med någon haft kiötzligit omgiänge, och hon jemwähl effter Olof Albrechtssons, samt et witnes berättelse, skall på det sättet uthlåtit sig, att hon skal döö, och har intet lust att leftva, htvaraf det lijkt synes, somhon af ledsnad till att lefiva, bekiändt på sig denna groftva syndföruthan det hon tvid ransakmngen ward skilgachtig 303 som 303
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=