64 Petris ofta citerade regel som förbättrande. Uppfattningen är klart uttalad i en dom över en tjuv från 1688. Hovrätten upphävde dödsdomen trots enträgen begäran från häradet att bli honom kvitt och dömde honom till gatlopp. Det trodde man skulle »honom till omvändelse bringa.»'“■* Till underrätternas dödsdomar fogades under hela 1600-talet ofta vädjanden till hovrätten omatt både mildra och att fastställa en dom. De var så vanliga att de ibland framstår som stereotyper — »häradet/allmogen/tingsmenigheten etc beder.» Ett exempel från Konga härad visar hur en lagläsare försökt variera en sådan vädjan:»Hela häradets inbyggare draga över henne och hennes barn en stor medynkan och särdeles condolentz»''^ Oftast förbands emellertid dessa vädjanden med skäl och konkreta uppgifter om vederbörandes personliga omständigheter, skäl som sedan upprepades av hovrätten i den mån man nu lyssnade på underrättens böner. Dessa böner kunde emellertid också gå ut på att man ville påverka hovrätten att verkligen fastställa en dödsdom. Det var ofta drastiskt formulerade tillägg, t ex »menigheten begär att sådant ogräs må tagas av rågen» eller »häradet bönfaller att denne Billa Måns icke må med livet i denne farlige krigstider undslippa.»'^^ Man ville bli »kvitt en elak tjuv» eller få en besvärlig bråkstake »tagen av vägen.»*^^ När hovrätten då fastställde dödsdomarna konstaterade man i sin motivering att ingen bättring var att förmoda och därmed att mildhet tedde sig orealistisk. Hoppet omåteranpassning var ute, det var dags att definitivt avlägsna vederbörande ur gemenskapen och klartecken gavs för den grymma procedur som detta innebar. Hovrätten upphävde och fastställde, ofta i samförstånd med underrätten och med hänsyn till de skäl som denna förebragt.'^^ »Att döma efter landslagen eller efter rätt och billighet» är rubriken på ett avsnitt i en uppsats av KennethJohansson, där han diskuterar förhållandet mellan lag och rätt och den motsättning mellan dessa begrepp somhan anser föreligger.»Det var (är) skillnad på lag och rätt» konstaterar han, och utifrån ett sådant perspektiv kan också hovrättens förhållande till lagen bedömas och den rättspraxis beskrivas, som där utvecklades under 1600-talet. Dömde hovrätten Olavus Petri 1925 s 118. Den nämnda domen 10.7.1688 G. 16.10.1657 G. 27.4.1640 G. 17.6. 1644 F. Fler exempel nedan i kapitel V Hovrättens domar. Beträffande framställningar från häraderna ommildrade eller fastställda domar kan frågan alltid ställas, hur många personer somegentligen utgjorde »hela häradet», »tingsallmogen» etc. I det ovan nämnda målet mot Lille Sven begärde »häradsallmogen» att bli honom kvitt, dvs få honomdödsdömd, men det kan ifrågasättas, om inte Allbo häradsallmoge den gången i huvudsak bestod av kyrkoherden, länsmannen och häradsfogden, dvs de personer som mest utsatts för Lille Svens gyckel. Se Rudolf Thunander 1989a s 69 ff. Svnpunkterna utvecklas nedan i kapitel IV Hovrättens domar. Kenneth Johansson 1990 s 161 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=