45 nu kunde avgöras i underrätten utan att underställas hovrätten. Även efter 1653 kom visserligen enstaka fall av både enfalt hor och skyldskapsspjäld in till hovrätten, men i princip slapp hovrätten från och med nu att pröva alla dessa dödsdomar, som man år ut och år in rutinmässigt och konsekvent hade förändrat till bötesstraff. De ständiga ändringarna hade lett till att underrätternas domar kommit att betraktas som »illusoriska» och som »idel apespel», men genom straffordningen skulle de nu få sin »respekt och heder» höjd och förskonas från att se sina dödsdomar ständigt upphävas och ändras. Det var så tillkomsten av straffordningen motiverades. Det fanns emellertid ännu ett skäl, somockså klart stod utsagt, nämligen »att entlediga hovrätterna ifrån mycket onödigt arbete.» Det blev också det omedelbara resultatet. Under åren 1655—1664 utgjorde de underställda målen bara en knapp tredjedel av antalet 20 år tidigare. I stället för 1.128 under åren 1635—1644 var det nu 322, och i stället för att omkring 30 mål före straffordningens införande ibland kunde behandlas vid ett och samma sammanträde hade fiskalen nu sällan mer än fyra— fempå sin före-dragningslista.^° Rutinerna förändrades emellertid inte. Liksom tidigare måste uppgifterna om brottslingen och omständigheterna kring brottet hämtas från de skrivna handlingar som underrätten skickat in. Hovrättens resolutioner varierade i utförlighet, från ett lakoniskt »approberas» till utförligt motiverade domar. Ett exempel på en sådan är benådningen av en bigamist, där man angav nio skäl för detta^' och ett annat när man frikände en ung tjuv och räknade upp sex olika omständigheter sommotiv för beslutet.Fö kan en tendens till större utförlighet både i underrätternas rannsakningar och hovrättens resolutioner iakttas vid denna tid. Flera av hovrättens egna assessorer och tjänstemän förrättade ting, flera lagläsare hade en bakgrund somauskultanter och utformade sina rannsakningar mera detaljrikt och på ett omständligare språk än de gamla lagläsarna gjort. Juristsvenskan var under utveckling, vilket innebar fler ord, fler sidor och tjockare domböcker. Däremot var hovrätten lika sparsam som tidigare med att hänvisa till lagrumi sina resolutioner. Under åren 1655—1664 åberopades ett lagrum explicit i bara sju av de resolverade 322 brottmålen. Det var domarreglerna, straffordningen och olika kapitel i landslagen som nämndes, men fortfarande ingen enda gång Mose lag. Resolutionerna samlades under denna period i Criminaliaserien på samma sätt som tidigare med samma principer för numreringen och med underrättens rannsakning och dom i anslutning till resolutionen. I protokollet noterades Närmare häromnedan i kapitlen IV Hovrättens domar och VI Hovrätten och underrätterna. Criminalia Kronobergs län 1654—1664 (vol EVaa:45) och d:o Kalmar län 1654-1664 (vol EVaa:40). En dramatisk minskning i antalet åtalade i brottmål underställda från Östergötland redovisas av Jan Sundin 1992 s 47. Antalet var 1.012 under perioden 1635-1644 men bara 186 under perioden 1695—1704. 4.2.1664 F. 6.11.1662 F. stöldmål
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=