44 Lille Sven hade slagit till nämndemannen i Ör på ett kalas så att blånad uppstått och han hade kallat både kyrkoherden, hans fru, länsmannen och fogden vid öknamn. Han erkände utan omsvep. Det blev 40 marker i böter och den nya »bättre» rannsakningen gick därmed tillbaka till hovrätten. Men hovrätten var inte nöjd. Det blev ny bakläxa för lagläsaren och nämnden. Det skulle »rannsakas med större flit», särskilt om Lille Svens påstådda bannande av föräldrarna och om anklagelsen att han skulle vara en Guds ords föraktare. Omdessa anklagelser kunde bevisas vara sanna innebar det nämligen en dödsdom: »Den som bannar sin fader eller moder han skall döden dö» och »Vilken som Herrans namn lastar, han skall döden dö» stod det i Appendix. Att slå en nämndeman så att blånad uppstod eller att kalla länsman vid öknamn var brott som kunde sonas med några markers böter och som egentligen inte angick hovrätten. Påstådda brott mot Guds lag däremot måste man gå ordentligt till botten med. Nu fick häradsrätten ta upp Lille Svens mål en tredje gång. Kyrkoherden, som kallat Lille Sven för Guds ords föraktare inställde sig inte vid tinget; han sades vara sjuk. Det var ett indirekt medgivande att beskyllningen nog varit överdriven. Föräldrarna sörjde över att sonen inte »vaktat sig för hor och druckenskap», men förklarade sig i övrigt inte ha något att förebrå honom för. Anklagelserna klingade allt ihåligare och när de för tredje gången kompå hovrättens bord avfärdades de som grundlösa och obevisade. Kvar fanns bara det ursprungliga brottet: andra resan enfalt hor med en avlägsen släkting. Det blev böter enligt den vanliga taxan, dödsdomarna upphävdes och något tal om att bli kvitt »ogräs» var det inte längre. Ingen kan tvivla på hovrättens ambition och förmåga att gå till botten även med ett mål som Lille Svens, vilket på ytan kunde se ut att höra till rutinärendena. Exemplen på sådan grundlighet kan mångfaldigas; ärendenas mängd har sålunda inte uteslutit noggrann prövning. Genom straffordningen 1653 förändrades hovrättens arbete med underställda brottmål radikalt. I fråga omenfalt hor skulle underrätterna nu utdöma samma böter som hovrätten gjort och först vid fjärde resan till döden. Av det stora antalet sådana mål kom nu bara en bråkdel under hovrättens prövning. Samma sak gällde sexuella förbindelser mellan kusiner och med kusinbarn, som tidigare lett till dödsdomi underrätten, men somnu skulle beläggas med bötesstraff enligt den nya ordningen. Därmed försvann ytterligare en typ av mål från hovrättens bord. Slutligen förändrades den gamla landslagens gränser för dödsdomvid stölder så att sådan skulle utdömas först när värdet av det stulna uppgick till 60 daler, eller när någon gjorde sig skyldig till stöld för tredje gången eller när det rörde sig om stöld i kyrka.Det Innebar att också ett stort antal 7.5.1638 G. För andra exempel se målen mot Clara Kruus och Ingeborg Jonsdotter i Rudolf Thunander 1992 s 52 resp s 94. Schmedeman s 294 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=