40 »råka i dedignation»? Var det å andra sidan så, att denna fixering vid ära och värdighet tonades ner i samarbete mellan yngre och äldre, mellan frälse och ofrälse och mellan teoretiker och praktiker? Ingen vet svaret på sådana frågor. Vi vet inte hur diskussionerna förlöpte när brottmålen avdömdes, bara att oenighet i en sakfråga störde sinnesfriden mindre än om man ansåg sig sitta på fel stol i rangordningen och inte fick ordet enligt den rätta turordningen. 2. Hovrätten i arbete Under hovrättens första år satt ledamöterna bänkade kring ett bord på Jönköpings slott, när de behandlade ett underställt brottmål. Senare var platsen stadens rådstuga och slutligen från omkring 1650 den egna hovrättsbyggnaden."^"* En rannsakning och dom från en underrätt föredrogs av advokatfiskalen, målet diskuterades under presidentens ledning, ledamöterna deklarerade sin ståndpunkt och avgav sin röst. Fiskalen formulerade sedan resolutionen, som underskrevs och skickades till vederbörande landshövding för verkställighet. Underlaget utgjordes alltså av en avskrift ur domboken, somden ansvarige i underrätten gjort och skickat in."*^ Den hade registrerats och överlämnats till advokatfiskalen, som var den tjänsteman somsedan föredrog målet i hovrätten. Resolutionerna samlades års- och länsvis i den s k Criminaliaserien, numrerades löpande från 1 och uppåt vid hovrättens höst- respektive vårsession. Efter en rubrik som t ex »Den 11 september 1638 resolverades följande Criminalsaker från Cronobergs län» följde resolutionerna, oftast försedda med en marginalrubrik, t ex »Enfalt hor» och med lydelsen: »En dom från Sunnerbo härad över Ingemar i Balkö, gift skattebonde, som haver lägrat sin legokona Kirstin Håkansdotter, ogift, bägge bekänna. Resolutio: Ingemar skall böta åttatio daler, Kirstin fyratio, bägge stå uppenbar skrift.» I anslutning till resolutionen och med samma numrering som denna lades den avskrift av domen i underrättens dombok somkommit in till hovrätten: »Samma dag tingfördes en gift skattebonde Ingemar i Balkö och anklagades hava besovit en piga Kirstin Håkansdotter i samma gård och avlat barn med henne, det hon fött haver och båda godvilligen bekänna. Därför dömes de från livet efter Guds lag: Den som hor bedriver med någon mans hustru han skall döden Gunnar Bendz 1935 s 82 ff. Lagläsarna skulle »överantvarda» sina domar till landshövdingen, som sedan skulle sända dem vidare till hovrätten (GH protokoll 1.6.1641). Denna landshövdingens uppgift sökte man underlätta genom att tillse att ingen lagläsare tjänstgjorde i mer än ett län samtidigt (GHprotokoll 29.10.1640). Om detta lyckades i praktiken är emellertid osäkert: lagläsaren Anders Zoteruns tjänstgjorde t ex samtidigt i både Jönköpings och Kronobergs län och Andreas Hyltenius fick anmärkning för dröjsmål med att insända sina domar. Han skyllde ifrån sig på postbonden, som stämdes och fick böta. (GHprot 15.9.1650).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=