37 den lede Satan plågas.» Hovrätten, som kände till arten av Dobers anfäktelser, godkände detta som frånvaroorsak och svarade honom, att han »bör hålla sig härifrån så länge tills han får se vad Gud vill göra med honom.»^■’Johan Ornevinge, somvid sidan av sin assessorstjänst också var lagman i en lagsaga i Västergötland, hade varit så »obetänkt att han låtit ställa lagmansting den tid som sessionerna hållas», kunde däremot inte ursäktas. »För denna absentia borde med honomefter processen procederas», bestämdes det, vilket innebar femdalers böter för varje dag han uteblev. Assessorn Jacob Lithman hade fått åtskilliga uppmaningar från vice presidenten Kafle att infinna sig i hovrätten. Lithman lämnade in en skrivelse full av beskyllningar mot Kafle, somhan bl a kallade »sin högste missgynnare.» Kafle ansåg sig oskyldigt angripen, han hade bara gjort sin plikt som vice president när han tilltalat Lithman för »försummelse uti sitt ämbete och andra otjänliga procedurer.» Rätten borde inte sätta tro till »de olideliga injurier» som Lithman »påkastade» honom. Hovrätten förklarade att den »ogärna förmärker sådana irringar ske ibland dess ledamöter och gärna ser att de kunde i vänlighet bliva componerade och bilagde,» men någon försoning blev det inte. Man kunde inte komma ifrån att Lithman »ännu drager sig undan denna session» och Kafle fick enhälligt hovrättens sanktion att skriva till riksdrotsen och anmäla Lithmans »försumlighet i sin tjänst.»-^^ Carl Mörner visade flera gånger under sin korta presidenttid hur mån han var om sin värdighet och att han saknade en ledares naturliga auktoritet. 1663 hade han irriterat sig på assessorn Olaus Gammal, en mycket aktiv och kunnig herre, för att denne alltför ofta tog ordet och som Mörner uttryckte det, ville »föra directorium» i hovrätten. Mörner befallde att det i protokollet skulle bli »annoterat att Hans Excellens bör föra praesidium och divertion i collegio och icke assessor Gammal.» Slutligen besvärade presidenten sig för att »assessor Gammal alltsom oftast upplägger sig emot Hans Excellens i diskurserna så att Hans Excellens icke utan förtret sitt ämbete förrätta måste.» Det fanns anledning, ansåg den förnärmade presidenten, att »inför Hans Kungliga Majestät sådant andraga.»^^ En assessor borde veta sin plats och inte »upplägga» sig mot presidenten. Dober blev t ex tillsagd att inte »vidare sakerna bestrida än en assessor ägnar och tillhör»^^ och Cederschöld (f d Gavelius) fick åthutningar för att han föll presidenten Stålarm i talet, vilket han ursäktade med att »det är så assessorns lag att tala med någon vehemens.»^^ En konflikt av helt annat slag, som visar hur hovrätten kunde splittras i en till synes enkel ordningsfråga och dessutom GHprotokoll 16 och 23 maj 1636 (vol A 1:1). GHprotokoll 5 GHprotokoll 22 okt 1661 (vol A 1:28). GHprotokoll 28 nov 1663 (vol A 1:33). Gunnar Bendz 1935 s 163. Ibidems 55. 1663 (vol A 1:33). nov
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=