34 wald» eller »studier i Uppsala samt utrikes» är givetvis svåra att komma åt. Studierna kan lika gärna ha gällt filosofiska ämnen som juridiska; båda de avhandlingar som Carl Lundius framlade gällde sålunda filosofiska ämnen. Annan kompetens för behandlingen av brottmål än den somteoretiska studier kan tänkas ge, har emellertid tillförts hovrätten på annat sätt. Olaus Gammal t ex hade varit lagläsare och sedan sekreterare i hovrätten, Matthias Brunnsberg hade varit borgmästare i Jönköping och Olaus Häger rådstugunotarie i Norrköping. Det finns inte många tecken som tyder på att man tagit hänsyn till behovet av speciell kompetens, vare sig när hovrätten presenterat sina kandidater till en ledig assessorsplats eller när denne assessor utnämnts av Kungl Maj:t. Ett par exempel finns dock. När hovrätten år 1661 skulle föreslå efterträdare till Petrus Dober framförde presidenten Carl Mörner synpunkter: »Hans Excellens påminte det vara av nöden att få en person som väl förstår dansk lag, eftersom nu åtskillige danske saker, så civilia som criminalia upptagas och ventileras.»^^ Borgmästaren i Malmö, Jacob Clason, ansågs ha denna kompetens och sattes upp som en av hovrättens kandidater. Han blev emellertid inte utnämnd, utan Kungl Maj:t valde en annan bland de föreslagna. År 1677 utnämndes Achatius Hager till assessor. Han var medicine doktor och hans utnämning motiverades av Kungl Maj:t med att det ofta var nödvändigt med medicinsk sakkunskap i brottmål. Hager ansågs kunna bidra med »det nödige consilio medici som i criminalibus ofta fordras.»^"* Frågan om 1600-talets hovrätt skall anses som en professionell församling kan diskuteras utifrån de kriterier på en utveckling mot professionalisering somolika forskare hävdat.Rent allmänt kan sägas att juristens yrke tillhörde dem som tidigast professionaliserades. Verksamheten var beroende av teoretiska kunskaper, den drevs i organiserad form knuten till en överordnad myndighet, den bedrevs efter ett regelsystem och styrdes av förordningar, den krävde en arbetsinsats som gjorde sysslan till något mer än en bisyssla och avlöningen utgick i formav kontanter. Så långt kan assessorn i 1600-talets Göta Hovrätt anses uppfylla kriterierna för att hans befattning skall anses som en profession. Han motsvarade ytterligare ett kriterium, nämligen att en yrkesetik förekom, uttryckt och sammanfattad i den ed varje assessor var ålagd att avlägga.Däremot förutsattes inte någon speciell utbildning och heller inte någon prövning av kompetensen. Utbildningen kunde avse andra områden än juridikens — läkaren Hager och militären Månesköld är exempel på detta - och den prövning av kompetensen som kunde förekomma skedde i form av egen eller andras värdering av meriterna inför Kungl Maj:t.^^ I hovrätten var olika åldrar företrädda. År 1686 tillträdde t ex den 58-årige GHprotokoll 22 okt 1661. Gunnar Bendz 1935 s 56. Se t ex Lars Niléhn 1986 och Göran Blomqvist 1992. Eden återgiven hos Schmedeman s 146 f. Närmare om Kungl Majas tillsättning av assessorer se Maj:t. nedan kap V Hovrätten och Kungl
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=