32 och uteblivna löner, ett öde somdess assessorer delade med flertalet av kronans ämbetsmän.*^ Under denna tid från 1635 till århundradets slut har alltså 14 av assessorerna suttit kvar i sina ämbeten i mer än 20 år och 16 av demmellan 10 och 20 år. Eric Drysenius var sålunda assessor i 38 år, Carl Lundius och Jacob Lithman båda i 28. Gustaf Ornevinge och Nicolaus Sparrman satt båda i 19 år, Gabriel Gyllengrip och Lars Torpadius båda i 18. Många assessorer tjänstgjorde träget år ut och år in och på posten som advokatfiskal satt också under många år samme man. I 24 år, från 1635 till 1659, innehades denna tjänst som föredragande i brottmålen av Zacharias Rothovius.*^ Hypotetiskt kan antas att lång erfarenhet av tjänst i hovrätten hos många av assessorerna bidrog till kontinuitet och stabilitet i arbetet. Om situationen utifrån denna synpunkt granskas under ett par bestämda år, t ex 1660 och 1690, som är mittpunkterna i de två senare undersökta perioderna, visar det sig, att det i 1660 års uppsättning av assessorer fanns fem somhade mindre än femårs erfarenhet av arbete i hovrätten, och femsom hade mer än 14. Bilden är densamma 1690: fem av assessorerna hade också då mindre än femår bakomsig i tjänsten, medan sex av dem hade mer än 14. Erfarenhet av assessorsarbete var alltså vid båda tillfällena väl företrädd. (Se tabell 4.) Erfarenhet i sådan omfattning fanns av naturliga skäl inte att tillgå 1635 i den första uppsättningen hovrättsledamöter. Erfarenheten fanns i första hand hos presidenten själv, som varit assessor i Svea Hovrätt i 14 år, hos Petrus Dober som varit assessor i Åbo i fem år och hos vicepresidenten Månesköld, som tjänstgjort i samma hovrätt i två år. Ytterligare en ledamot, Carl Lundius, var väl bekant med förhållandena i Svea Hovrätt, där han varit aktuarie sedan 1626, en tjänst som innebar att han svarat för vården av hovrättens arkiv och handlingar. Uppgifter om den formella kompetens som fanns företrädd i hovrätten framgår också i en del fall från de biografiska notiserna hos Odencrantz och Bendz. Bland hovrättsledamöterna 1640 fanns det sålunda förutompresidenten Skytte tre assessorer somdisputerat: Lundius och Dober i Uppsala samt Drysenius i Leyden. FörutomDrysenius, som fortfarande satt kvar år 1662, fanns detta år, när Carl Mörner tillträtt som president och hovrätten utökats, ytterligare fem ledamöter som avlagt disputationsprov, nämligen Mörner själv i Uppsala och Dorpat, Barnekowi Strassburg, Queckfeldt i Oxford samt Sparrman och Lithman i Uppsala. Senare under 1660-talet utnämndes ytterligare två disputerat, Magnus Wisius i Åbo och Jena samt Paul Rudebeck i Leipzig. Jämfört med förhållandena under Göta Hovrätts första decennium hade antalet akademiskt utbildade assessorer som synes blivit betydligt större. Hovrätten hade redan vid denna tid börjat anta karaktären av en lärd församHovrättens avlöningsförhållanden utförligt behandlade av Gunnar Bendz 1935 s 71 ff. Gösta Molin 1968 s 364 f. Sture Petrén 1964 s 82. assessorer som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=