30 Tabell 2. Göta Hovrätts vicepresidenter 1634—1700. År i ämbetet Ålder vid tillträdet Åmbetsperiod 1 Carl Christersson Månesköld 2 Erland Kafle 3 Christian Barnekow 4 Magnus Durell 5 Hans Georg von Falkenberg 1634-1655 1655-1662 1662-1666 1666-1669 1670-1708 21 41 7 38 36 4 3 49 38 33 Källa: Job Odencrantz. Hovrättens historia kan alltså knappast sägas vara dess presidenters. Det är snarare vicepresidenterna som satt sin prägel på det dagliga arbetet; i presidentens frånvaro och under de perioder då presidentämbetet stod vakant, var det vicepresidenten som skulle leda hovrätten och föra ordet vid dess förhandlingar. Medan nio presidenter avlöste varandra under 1600-talet innehade bara fem olika personer vicepresidentposten, en av dem(H G von Falkenberg) i 38 år och en annan (Carl Christersson Månesköld) i 20. Månesköld hade erfarenheter från några års assessorstjänst i hovrätten i Åbo och hörde till de »lagf män» somkallades till 1643 års första lagkommission och somskrev under dess betänkande.'^ Falkenberg upplevde (och överlevde) under sin långa ämbetstid fempresidenter och hans 38 år i hovrätten utgör något av ett rekord i långvarig tjänst. Under åren 1635—1700 tillträdde och lämnade omkring 70 assessorer sina befattningar. De var i regel mellan 35 och 40 år gamla, när de tillträdde. Till de yngsta hörde Samuel Adlerberg (Swebilius), som var 26 år när han utnämndes och Gustaf Queckfeldt, som var 27. Andra var betydligt äldre: både Hans Kyle och Olaus Häger hade hunnit bli 58 år innan de intog sina platser i hovrätten. (Se tabell 3.) För de flesta var posten som assessor slutpunkten på karriären, vilken kunde ha börjat som auskultant och/eller tjänsteman i hovrätten eller med en tjänstgöring i det kungliga kansliet eller i en länstyrelse. Exempel på assessorer som lämnade hovrätten för en högre tjänst är få: Erland Kafle avancerade till vice president i den egna hovrätten, Erik Geete fick samma befattning i Åbo hovrätt och Harald Strömfelt blev landshövding.*^ På papperet var en assessors ekonomiska villkor sådana att de kunde tillåta ett någorlunda bekymmersfritt levnadssätt: en assessor av adel skulle ha 450 daler silvermynt i årslön, en ofrälse 375 plus några mindre tillägg. Åndringarna i villkoren avlöste emellertid varandra och lönen utblev ofta på grund av statens ekonomiska problem. Hovrättens 1600-talshistoria är sålunda fylld av notiser om uppskjutna, ändrade CJ Wahlberg 1878 s 74. Gunnar Bendz 1935 s 56. arne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=