29 Tabell 1. Göta Hovrätts presidenter 1634—1700. År i ämbetet Ålder vid tillträdet Åmbetsperiod 1 Johan Skytte 2 Peder Sparre 3 Fredrik Stenbock 4 Knut Posse 5 Carl Mörner 6 Gustaf Posse 7 Clas Rålamb 8 Göran Gyllenstierna 9 Axel Stålarm 1634-1645 1646-1648 1648-1651 1651-1662 1662-1665 1665-1676 1678-1682 1682-1686 1687-1702 11 57 2 54 3 41 59 11 3 57 39 11 56 4 50 4 15 57 Källa: Joh Odencrantz. Göran Gyllenstierna (1682—1686) satte f ö aldrig sin fot i hovrättshuset i Jönköping trots åtskilliga uppmaningar.'"* Han nöjde sig med att brevledes kommunicera med ledamöterna. Presidenterna var ofta och länge frånvarande från hovrättens sessioner, även om ingen uteblev så totalt somGöran Gyllenstierna. Knut Posse t ex upprätthöll under långa tider av sin 11-åriga presidenttid förbindelsen med hovrätten per brev. Anledningen var att presidenterna i egenskap av riksråd deltog i rådsmötena eller fick andra uppdrag. Clas Rålamb tillbringade t ex en stor del av sin korta presidenttid på kungligt uppdrag i de tyska besittningarna och Johan Skytte var också ofta frånvarande av sådana skäl, bl a under hela 1636, då han var på diplomatiskt uppdrag i England liksommot slutet av sin ämbetstid, då han var utsedd som delegat vid fredsförhandlingarna med Danmark. Till skillnad från andra förvaltningar var hovrätten inte samlad året runt utan till två årliga sessioner om vardera åtta veckor, en på våren och en på hösten, men också under dessa veckor tycks presidenterna ha haft svårigheter att lösgöra sig från rådssammanträdena och andra uppdrag för att infinna sig i Jönköping. Tanken ligger nära till hands att den begränsade kretsen av riksråd helt enkelt inte alltid räckte till för att besätta det växande antalet ledande poster inom krigsmakt och central förvaltning.'^ '■* Gunnar Bendz 1935 s 47 f. Den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti reste 1674 i Sverige och mötte många av landets ledande män, bl a tre av Göta Hovrätts presidenter och två av dess assessorer. Hans intryck av Gustaf Posse var att denne bl a var »en man med stora later men föga djup.» Clas Rålamb ansåg han vara »butter och dyster till lynnet» och en man som inte »länge kan vara vän med någon.» Han betecknades som »en medelmåtta.» Den tredje av presidenterna, som Magalotti nämner, är Göran Gyllenstierna, som han påstår »ha föga anseende.» De två assessorer han kom i kontakt med var Tord Bonde och Ebbe Ulfelt och han ger inga nådiga omdömen; Tord Bonde var »den menlösaste av hela rådet, en stackare som inte en gång har utseendet för sig» och Ebbe Ulfelt »är begiven på dryckenskap och utan hållning.» Lorenzo Magalotti 1986 s 106 och 109 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=