27 mål respektive brottmål på hovrättsnivå har undersökts. På häradsnivå var fördelningen vid mitten av 1600-talet i stort sett 50—50“* och ett allmänt intryck är att civilmålen också i hovrätten utgjorde en stor del av ärendemassan. De mål det gällde hade dels vädjats från rådstugurätter och lagmansrätter, dels tagits upp i hovrätten somförsta instans, eftersom adelsman var part i målet. I den följande undersökningen är det emellertid brottmålen somär objektet, sammanlagt 1.774 sådana från Småland och Öland under perioderna 1635— 1644, 1665—1664 samt 1681—1699. Syftet är att ge en klar och utförlig framställning av hur dessa mål behandlades av assessorerna i Jönköping. Före redogörelsen för resultaten av denna undersökning görs emellertid ett försök att besvara de tre frågorna 1) vilka dessa assessorer var, 2) hur de arbetade och 3) hur de förhöll sig till den lag de hade att tolka och tillämpa. 1. Hovrättens män Göta Hovrätt inrättades genombeslut på 1634 års riksdag om en ny regeringsform. Enligt beslutet skulle denna »den andre hovrätten satt i Jönköping bestå av en president av riksens råd, sex av ridderskapet och sex av andre beskedlige män.»^ De indelades i två klasser, de adliga ledamöterna i en första eller översta klass, de ofrälse i en andra eller nedre. Senare tillkom ännu en klass, kallad rådsklassen. Det skedde 1661 då antalet ledamöter utökades med två riksråd, en förstärkning som motiverades med att »Göta riket blivit förvidgat och åtskillige store provincier blivit lagda under dess hovrätt i Jönköping.» Bara de två riksråden Thor Bonde och Ebbe Ulfeldt komemellertid att utnämnas som ledamöter av denna klass; Thor Bonde lämnade hovrätten 1679 och Ebbe Ulfelt avled 1682 och efter detta år blev inga ytterligare riksråd ledamöter av hovrätten.^ De som under 1600-talet »beklädde» Göta Hovrätt var alltså från början 13 till antalet, senare 15, presidenten inräknad. För att vara beslutföra behövde emellertid bara åtta (senare sju) av demvara närvarande.^ Det var med andra ord ingen stor församling som höll de dödsdömdas öden i sina händer. Till hovrättens redan stora ursprungliga jurisdiktionsområde hade först Halland lagts 1645, sedan Skåne, Blekinge och Bohuslän 1658. Från detta »förvid- ■' Johan Söderberg 1990 s 233. Om uppgifterna hopräknas från Sjuhundra 1638-1651, Vendel 1630—1645, Sundal 1640—1659, Tjust 1650—1659, Fryksdalen 1650—1659 och Njurunda 1640—1649 blir totala antalet mål 2.299. Av dessa var 1.103 eller 48 %civila mål. Beträffande tendensen till ökning av de civila målens andel se Eva Österberg 1989 s 79 f och Maria Ågren 1988. ^ Gunnar Bendz 1935 s 17. Ibidems 52 f. ^ Schmedeman s 145 och 1097.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=