18 låta både brottslingarna och deras domare i gestalt av assessorer och lagläsare stiga fram som individer. Avsikten är också att med hjälp av exempel ur domboksmaterialet ge kvalitativa aspekter på brotten och de fällda domarna, liksom att i kvantitativa termer åskådliggöra den verklighet hovrätten mötte genomde underställda domarna, vilka brott, brottslingar och brottsoffer dessa gällde och hur den då tillämpade lagen och utmätte straffen. Syftet är slutligen att belysa och utveckla de mer övergripande frågor rörande 1600-talets samhälle, somnämnts ovan. Det gäller att visa i vad mån rätten i praktiken kan sägas ha varit ett statens medel att disciplinera sina medborgare med avskräckande straff eller omden också fungerat i relation till folkligt rättsmedvetande med öppna kommunikationskanaler mellan nivåerna på den hierarkiska stegen. Eftersom föremålet för hovrättens behandling var brott och brottslighet berör avhandlingen tämligen utförligt de olika brottens karaktär och innehåller också kvantitativa sammanställningar av de olika brottens frekvens. I dessa sammanställningar kan en del drag i brottsutvecklingen avläsas, t ex att våldsbrottens andel minskade något mot slutet av 1600-talet. Däremot tas inte mera ingående frågor ombrottsbilden och dennas eventuella förändring upp. Det är inte den aspekt avhandlingen i första hand lägger, även ommaterialet ger upplysningar ombrotten och brottslingarna somsociala företeelser. I detta sammanhang bör emellertid understrykas vilka möjligheter hovrättens material erbjuder forskningen när det gäller information om brott av de typer som underställdes. Möjligheterna har utnyttjats bl a av Birgitta Odén för hennes studium av våld mot föräldrar, Jonas Liliequist för hans undersökning av tidelagsbrottet och senast av Per Sörlin för hans avhandling om trolldomsoch vidskepelseprocesserna i Göta Hovrätt.^’ De brott de undersökt finns genom underställningen samlade där från stora geografiska områden och från långa tidsperioder. Jonas Liliequist har f ö i annat sammanhang pekat på möjligheten att utnyttja material från flera hovrätter för bredare studier av brottsutvecklingen över tid och för jämförelser mellan större geografiska områden. Så länge sådana studier rör de brott som prövades i hovrätten är detta material en genväg som är värd att uppmärksamma och pröva. 5. Källorna Tyvärr gick de utslag i brottmål, som resolverades av Sveriges första och äldsta hovrätt, Svea Hovrätt i Stockholm, till största delen förlorade vid slottsbranden i maj 1697. Det primärmaterial som finns kvar och som skulle kunna utgöra underlag för ett studium av Svea hovrätts rättskipning i brottmål under Birgitta Odén 1991, Jonas Liliequist 1992, Per Sörlin 1993. ’’ Jonas Liliequist 1991 s 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=