13 saker och tvingades att varje år öppna sina domböcker för granskande och misstrogna ögon. Hovrätten hade därmed fått utomordentliga befogenheter att styra och kontrollera inom sina jurisdiktionsområden och därmed verka för den rättssäkerhet och enhetlighet man centralt strävade efter. Vilka medel och metoder den sedan använde för att nå målet, vilka effekter dess kontrollverksamhet fick och hur förhållandet mellan hovrätt och underrätter i övrigt gestaltade sig blir då ännu en fråga för avhandlingen att besvara. I fråga ommål, där underrätterna inte utdömde livsstraff, skedde kontrollen i efterhand. När däremot domar till döden eller landsförvisning kom in till hovrätten kontrollerades visserligen rannsakningen och det rättsliga förfarandet, men själva avgörandet övertogs av hovrätten. På den hierarkiska stegen befann sig hovrätten med andra ord inte på någon exakt mittpunkt med samma avstånd till närmast högre respektive lägre instans. I stället hade den under större delen av 1600-talet positionen högst upp och utgjorde i livssaker i praktiken högsta instans. Av intresse när det gäller att klarlägga hovrättens verkliga makt att avgöra de dödsdömdas öden är de mål, som här kallas punkt 17-målen. Det var sju olika grova brott som räknades upp i rättegångsordinantians 17:e punkt. Samtliga var i lagen belagda med dödsstraff och omalla rekvisit förelåg, om egen frivillig bekännelse avlagts och »laglig, flitig, noga rannsakning och dom» föregått kunde landshövdingarna (och deras föregångare) låta verkställa dödsdomen utan föregående prövning i hovrätten.^"* De sju brott det gällde var — kätteri i upp- eller nedstigande led och första och andra graden i sidoled ( =incest)^^ — tidelag, — våldtäkt, — barnamord, — veterligt uppenbart mord, — röveri på skogar och allmänna vägar samt — dråp somsker med hemgång eller försåtligen å kyrko- eller tingsväg. När en sådan rannsakning kom på hovrättens bord kunde den dömde alltså redan vara avrättad och hovrättens prövning endast avse det rättsliga förfarandet. Frågan om liv eller död var då oåterkalligen avgjord och bortom hovrättens påverkan. De sju brotten utgjorde inget oväsentligt inslag i brottspanoramat och man kan undra, vilka dödsdömda brottslingar som egentligen blev kvar för hovrätten att slutligt döma över, när avgörandet över liv och död i så många mål stanSchmedeman s 140. Kätteri eller blodskam innebar sexuell förbindelse mellan nära släktingar, här far-dotter och mor-son och vidare till t ex dotterdotter eller farfar samt syskon. Andra graden i sidoled syftar på en förbindelse med syskons barn.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=