273 10. Kontrollens räckvidd Genom underställningsförfarandet var avgörandet i de svåra brottmålen överlämnat till hovrätten och genom förskrifterna om förspörjande hade tolkningen av lagen också överlämnats dit. Det kan se ut som om underrätternas utrymme för självständiga avgöranden därmed i princip hade försvunnit. Det är emellertid en synvilla; fortfarande avgjordes en stor del av ärendemassan vid en vanlig häradsrätt utan annan kontroll från hovrättens sida än den tidvis eftersatta efterhandsgranskningen av domböckerna. Också vid häradsrätten förekompassiv kontroll i formav s k institutional!- serad feed-back,nämligen i civilmålen, där appellationsrätt förelåg. En missnöjd part hade rätt att vädja till högre instans, vilket gav denna högre instans möjlighet utgjorde 48 % av samtliga vid en häradsrätt handlagda mål;’^"’ denna hälft av rättens verksamhet kan alltså sägas ha varit kontrollerad först genom tfomboksgranskningen och sedan också och mera påtagligt genomappellationsrätten. Av brottmålen var omkring 15 % (storleksordning) av den karaktären att de antingen underställdes eller gav anledning till s k förspörjanden.'^'’ Återstoden, omkring 85 % av brottmålen eller 40 till 45 % av samtliga mål, utgjorde då ett av kontroll tämligen ostört område. Handläggningen skulle självklart ske efter lagens regler om stämning, vittnen, protokoll etc, men ett utrymme för självständigt agerande förelåg ändå när mål avgjordes som rörde sedlighetsbrott (lägersmål, mökränkning etc), lindrigare våldsbrott (slagsmål, blodvite, blånad etc), förtalsbrott (okvädande, ärerörig beskyllning etc) och småstölder, alla brott somstraffades med böter. Uppenbarligen har det fungerat. Blotta medvetandet om att en kontrollfunktion existerade verkade sannolikt styrande; dessutom kunde advokatfiskalen företa inspektionsresor, då och då bevista ett ting och genom kontakter med landshövdingar, präster mfl bedriva ett slags övervakning. Under senare delen av lagläsarsystemets tid förekom det att häradshövdingeämbetet innehades av hovrättens assessorer eller tjänstemän, vilket också innebar en formav indirekt kontroll. Men det somockså verkat styrande på denna del av verksamhet torde ha varit bondesamhällets djupt grundade uppfattningar om de brott och deras bestraffning, somdet här var frågan om. Lagläsarna besatt också just den praktiska rättskunskap som krävdes för att rätt döma i dessa mål trots bristerna i deras formella utbildning. Detta har avhållit från uppseendeväckande avsteg både i formav lindring och skärpning av straffen; alla kunde sedan gammalt definiera ett fullsår eller en mökränkning och andra frekventa förseelser och alla visste också priset. Skulle priset sättas ner fanns också etablerade kontrollera och korrigera häradsrättens beslut. Civilmålen att Lennart Lundquist 1971 s 29. Johan Söderberg 1990 s 233. Siffrorna från Rudolf Thunander 1988 och 1989. 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=