RB 49

268 I häradshövdingarnas avlöning ingick sedan boställen, som kronan efter hand tillhandahöll. Förändringen var radikal och innebar att rättskipningen tog ytterligare ett steg mot centralisering och enhetlighet. Frågan blir hur den påverkade hovrättens förhållande till häradsrätterna och omdet är möjligt att spåra någon verkan av reformen på den rättskipning, som det var hovrättens uppgift att vaka över. Tabell 30. Antal tingslag i Göta Hovrätts ursprungliga jurisdiktionsområde, där tingen åren 1635, 1665 respektive 1680 förrättades av häradshövdingen själv, av ersättare samt antalet samma år verksamma lagläsare. Ting förrättas av ersättare (=lagläsare) Totalt antal tingslag Ting förättas av häradshövdingen själv Antal lagläsare Är 1635 78 0 78 14 1665 78 19 30 48 1680 78 27 51 23 Källa: Jan-Eric Almquist. 1954. Förändringen kan tyckas plötslig, men i själva verket hade förändringar på det praktiska planet pågått sedan länge. 1635, när Göta Hovrätt började sin verksamhet, svarade 14 lagläsare för att ting förrättades i alla den dåvarande jurisdiktionens härader. När assessorerna from1653 tilldelats häradshövdingeämbeten och därmed förenade räntor, började några av dematt av och till själva förrätta ting och vid dessa ting använda lagläsaren som protokollförare och kontrasignant i stället för som sin självständige ersättare.Detta ledde till att antalet tingslag, där tingen förrättades av någon annan än häradshövdingen minskade. År 1665 var antalet sådana 48. Det innebar att häradshövdingarna själva svarade för tingsförrättandet i 30 tingslag; 30 år tidigare var denna siffra noll. År 1680, lagläsarsystemets sista år, var visserligen 23 lagläsare fortfarande verksamma i 51 tingslag, och kan alltså sägas ha svarat för två tredjedelar av rättskipningen i det ursprungliga jurisdiktionsområdet, men under de 45 åren som gått sedan Göta Hovrätt började sin verksamhet hade ändå en utveckling skett som förebådade systemets upplösning. Då hade varje lagläsare fem—sex härader, nu två—tre, då höll ingen häradshövding ting, nu förrättade häradshövdingarna själva tingen i 27 av tingslagen. Mot den bakgrunden kan man alltså konstatera, att lagläsarnas dominans i den direkta rättskipningen redan börjat avta när systemet upphörde. Utvecklingen är sammanfattad i tabell 30. Reformen 1680 innebar att ett antal domsagor bildades, bestående av ett eller flera härader. Inte heller detta var någon revolutionerande nyhet:' sammanPetrus Dober i Västbo 1654—1659, Paul Rudebeck i Konga 1667—1680, Johan Örnevinge i Ale 1658-1680 m fl.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=