266 härad hade begått tre lönskaläger men »häruppå finnes ingen skriven lag» varför häradsrätten förfrågade sig. Lagläsaren på Öland »förfrågar sig omstraffet» dels för en båtsman med tre lönskaläger och dels för en löskona med »åtskillige» sådana på sitt samvete.»Ingen beskriven lag finnes omsådane lösaktiga sällar» suckade han samtidigt somhan remitterade ytterligare ett mål för andra resan mökränkning. Tommål rörande enfalt hor, som efter 1653 inte längre skulle underställas, remitterades på grund av allehanda komplikationer, t ex enfalt hor andra resan med kusinbarn, enfalt hor andra resan »med samma kona», enfalt hor plus ett eller flera lönskaläger etc. Hur upprepade lönskaläger skulle bestraffas borde underrätterna egentligen ha lärt sig vid det laget, men flera sådana mål remitterades ändå av osäkra lagläsare. Stöldmålen gav i regel inte anledning till ovisshet omvad »lag är» och därmed till förfrågningar. Men speciella omständigheter kunde föreligga, i synnerhet när flera var inblandade. I Konga uppdagades en stöldhärva, där Sven Månsson »låtit göra sig tre dyrkar eller tjuvnycklar» och sedan under ett helt års tid stulit bl a »victualiepersedlar» från sin husbonde. Komplikationen bestod i att en annan dräng och »tre konor» också varit med att dela tjuvgodset och häradsrätten tvekade om hur straffen skulle fördelas och remitterade. Samma problem uppstod, när »en hoper arga tjuvar» hade opererat på Öland och häradsrätten skulle urskilja »de argaste» och sedan gradera straffen. Man överlät problemet åt hovrätten och remitterade utan dom.*^^ En speciell komplikation fanns i ett annat stöldmål från Öland mot Ingred Carlsdotter somför andra gången stulit, nu en get värderad till tre marker. Straffet för detta behövde häradsrätten inte fråga om. Men hon hade dessutommitt under brinnande krig utspritt ett rykte, att »de danske landstigit med 27 skepp och ihjälslagit allt rytteriet utomtvå, som gömt sig», och lagläsaren undrade nu, vad hon skulle ha för straff för detta. Det var naturligt nog i just sådana ovanliga mål, som man förfrågade sig. I ett remitterat mål från Öland hänvisade lagläsaren explicit till ordinantians »andre punkt» dvs till föreskriften att förspörja sig. Det gällde Lars Jacobsson, som gömt undan en dräng för utskrivning och ställt sig i vägen »med hugg och slag» när man ville hämta drängen. I ett annat våldsbrott hade Elin i Förlösa hårdragit sin svärmor och här fanns enligt lagläsaren i Norra Möre »ingen skriven landslag» och inte heller i Andra Moseboks 21 kapitel stod det någonting om svärmödrar. Alltså remitterade han. Med konstaterandet att något liknande »aldrig förr hänt» och att ingenting fanns nämnt i lagen remitterade lagläsaren i Aspeland ett mål mot en kyrkofridstörerska, somi ilska »lopp av sin stol» fram 128 11.5.1639 H, 5.5.1640 H, 9.10.1640 Hrespektive 9.6.1641 H. 3.5.1644 G. 27.1662 H. 1.6.1644 H. 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=