263 Lagläsaren kan t o m ha rationaliserat rättens arbete genom att överföra rutiner i fråga omöverläggningar, sigillering etc från en häradsrätt till en annan. Som information och i argumentation har lagläsarens lärdomar fortplantats till nämnden, där många av nämndemännen ofta satt kvar i sin befattning under många år’^' och därmed också till allmänheten. Hans kringresande med hovrättens budskap i bagaget kan mycket väl ha bidragit till att t ex missbruket av edgärdsprocessen minskat och det fåfängliga i att i tid och otid »äska syn på andras ägor»gått upp för de flesta.Effekterna av många av hovrättens till synes enstaka åtgärder kan på detta sätt ha varit långtgående. När en hovrättsassessor läst domboken och hajat till inför en tvivelaktig dom och skickat bud till lagläsaren, kan detta faktiskt (om lagläsaren hetat Hans Persson i Skövde) ha haft effekt i sju nämnder och sju härader. När Svea Hovrätt grundades 1614 upplevdes hovrätten av lagläsarna som »ett nytt och skrämmande element», säger Sture Petrén. Bara motvilligt och långsamt fann de sig i att »den nya domstolen övertog tillsynen över deras verksamhet.»'“-^ Även om det är svårt att tänka sig att en gammal lagläsare som t ex Michel Sigfridsson i Fagerhult skulle låtit skrämma sig av den nya domstolen i Stockholm, har blotta tillkomsten av hovrätterna för lagläsarna inneburit ett element, som i varje fall var nytt, ett element som år 1635 för de fjorton lagläsarna inom Göta Hovrätts jurisdiktion plötsligt i geografisk mening kom närmare, och som fick ett namn och ansikte bl a i formav en advokatfiskal av kött och blod. De lät sig »åtvarnas» och »förpliktigas» av Rothovius och hans efterföljare, de var ständigt medvetna om existensen av en kontrollerande och övervakande högre instans, somförst och främst skulle pröva alla deras underställda brottmål, men som också när som helst kunde kräva motivering för vilken somhelst av deras domar. När förvaltningen i ett politiskt systemdiskuteras ställs ibland frågan, varför den som skall tillämpa en beslutsfattares styrning egentligen lyder och följer denna styrning. Varför var lagläsare lojala? Ett skäl kan vara att de ville undgå sanktioner t ex i form av böter, ett annat att de genom sin domared ställt sig under Guds och Sveriges lag. Den auktoritetstyp de ställdes inför var den som Max Weber kallat den legala, både deras överordnade och de själva hade inordnats i systemet efter bestämda legala former. I ett sådant systemblir styrningssignaler från den överordnade åtlydda. För lagläsarnas del var det därför likgiltigt omden överordnades roll innehades av Karl IX:s ambulerande tillfälliga domstolar eller av Svea Hovrätt och dess systrar i Abo, Dorpat och Jönköping.''■* De följde efter bästa förmåga styrningen från den hierarkiska stegens högre nivåer. ’’’ Exempel bl a hos Paul Ekselius 1980 s 25 från Aspelands härad, hos Marja Taussi-Sjöberg 1990 s 170 f frän Njurunda och hos Jan Sundin 1992 s 64 ff frän bl a Öland. CJ Wahlberg 1878 s 52 och 71. Sture Petrén 1951 s21. Max Weber 1983 s 144 ff. Jämför Lennart Lundquist 1971 s 25.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=