258 »samma ärende tog nämnden uti betänkande» »samma ärende sköts till nämnden» »därför kunde nämnden icke värja Det kan inte bara handla om slarv och tillfälligheter, när begreppen »rätten» och »nämnden» på detta sätt blandas, även om en formulering som »sköts under rätten och för efterföljande skäl kunde nämnden dem icke värja» kan ge anledning till sådana misstankar. Det är i stället en verklighet som speglas, tydligt uttryckt i en dom av Nils Eskilsson (Västbo 1624): ». . . blev ställt uti rättens betänkande och nämnden förelagt efter det 2 och 12 Cap i Dråpamålsbalken skåda den dödes brott om dråparen var trängder eller icke . . . Därför dömde denna rätt etc». I en annan dom skriver Gudmund Krook (Konga 1641): ». . . ärendet sköts till nämnden, och när denna ringa rätten skälen och omständigheterna övervägde befanns . . . därför blev han fälld etc» När ett ärende skjutits till nämnden har de tolv inte lämnat tingsalen och sedan somen amerikansk jury kommit tillbaka med ett utslag i sakfrågan. Man kan lugnt utgå från, att både lagläsaren och nämnden tillsammans suttit kvar vid tingsbordet i dessa mål, att lagläsaren lett diskussionen om skuldfrågan och att nämnden sedan följt utformningen av domen. I föreställningarna om en maktkamp mellan lagläsare och nämnd förbiser man, att lagläsarna i och med att de tjänstgjorde i flera, kanske fem — sex härader samtidigt och dessutom under en lång följd av år, måste betecknas som yrkesmän, som kom till tinget med fackkunskaper och rutin, med den pondus somerfarenheten från samarbetet med andra nämnder gav, men sannolikt utan ambitionen att för blotta maktens skull föra en ständig kamp med ett stort antal nämnder. För t ex östgötarna Sven Olofsson och Håkan Höök med många härader har i så fall arbetet varit ytterst prövande och fyllt av praktiskt taget oavbrutna konflikter. Förbiseendet av lagläsarnas karaktär av yrkesmän kan också leda till andra diskutabla slutsatser: Sture Petrén påstår t ex att förhållandet mellan lagläsare och häradshövdingar »länge bevarade ett patriarkaliskt drag.»"° Det kan stämma med hans enda exempel, Axel Oxenstiernas förhållande till sina norrländska lagläsare, men är orimligt när det gäller lagläsarna i övrigt. Inom Göta Hovrätts jurisdiktion hade många av lagläsarna aldrig ens sett den häradshövding de ersatte. Zoterus ersatte t ex 13 olika häradshövdingar under 10 år, Hans Mattson 14 och Nils Eskilsson 9. Detta hindrar inte att det fanns en rollfördelning mellan lagläsare och nämnd i domsprocessen. Nämnden skulle avgöra sakfrågan, fria eller fälla, och lagläsaren skulle avgöra rättsfrågan och döma efter lag. Det är detta sombeskrivs i en dom som denna: »sköts under nämnden att de pröva skulle, antingen NN Citaten från renoverade domböcker i GH arkiv: Västbo 1637 (Zoterus), Södra Möre 1637 (Hans Mattsson), Konga 1637 (Nils Eskilsson) och Ölands Södra mot 1647 (Johan Ericsson Rosenlund). Sture Petrén 1951 s21. 109 109
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=