255 respektive härader, där det visar sig att det i själva verket är två lagläsare, som står bakom de likalydande besvären, Nils Eskilsson och Andreas Zoterus, och att Eskilsson hållit tinget i Sunnerbo och Zoterus tinget i Norrvidinge. Det löser det resetekniska problemet, men ett annat återstår: av de fem tingen höll Eskilsson tre och Zoterus två (Allbo och Norrvidinge) och man frågar sig då hur den inbördes överensstämmelsen mellan deras respektive inlagor kunnat uppstå. Hur detta än gått till är lagläsarnas aktiva roll tydlig. De likalydande inlagorna, alla bekräftade med respektive häradssigill, hade heller inte kunnat skrivas, omlagläsarna »åtn)utit ringa eller alls ingen respekt av allmogen.» Lagläsarna har kunnat påverka formuleringarna, de har också kunnat som rikskanslern uttryckte det »låta sig bruka uti ärenden somlöpa Cronan emot» och stått på häradets sida genom att sätta dess krav på papper. (De hade också kunnat göra tvärtom, vilket förekom.I vilket fall som helst har de inte kommit till tinget som nollor med »alls ingen respekt.» Intressant är också att notera det kollegiala samarbete som tydligen förekommit mellan lagläsarna Eskilsson och Zoterus. Deras inlagor skulle knappast ha uppvisat sådan inbördes överensstämmelse, om inte de båda herrarna tråffats och stämt av sina formuleringar. Mellan deras bostäder i Ormesberga och Moheda var det f ö inte särskilt många fjärdingsvåg. Kanske hade de t o m färdigskrivna inlagor med sig, när de komtdl sina härader; i så fall var det förtroende de åtnjöt totalt. 7. Hovrätten, lagläsarna och nämnden När tre av landets hovrättspresidenter tillsammans med några av sina assessorer vid riksdagen i Nyköping 1640 ålades att yttra sig över ett antal råttsfrågor, formulerade de också hovrätternas principiella syn på förhållandet mellan lagläsare och nämnd: domen skall först muntligen uttalas av lagläsaren i båda parternas och hela nåmndens närvaro, sedan inom tre dygn och »innan nämndemännen skingras ifrån tingsstället» finnas skriftligt avfattad och läsas upp i åtminstone halva nämndens närvaro. Den som begärde skriftlig dom skulle då också få den, vederbörligen försedd med håradssigillet.*^^ Bakgrunden tdl frågan var speciell: det hade förekommit att lagläsare dömt utan att nämnden deltagit och därmed hållit »sådane som rätten bekläder för nulliteter och el)est bisittande skuggar.» Detta var övertramp, som självklart inte kunde godtas, varför hovrättspresidenterna i sitt svar tog avstånd från sådant och angav en lämplig procedur för avsägandet av domen, som garanterade att nämnden inte lämnades utanför. Sture Petrén har tolkat yttrandet så, att det Georj; Wittrock 1953 s 62. Pallet gällde Gudmund Krook, som i en inlaga latit sina egna åsikter komma till uttryck och skrev, att allmogen som fruktade intrång på frälseköpta hemman, hade »fattat en inbillad fruktan och befarande» för detta. CJ Wahlberg 1878 s 22 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=