245 des andra befattningar inom rättsväsendet.^^ Det förekom åtskilliga klagomål på auskultanterna, att de inte passade tiderna, inte iakttog tystnadsplikten och bara lärde sig »subtiliteter» i hovrätten. När Åke Axelsson (Natt och Dag) i riksrådet beskyllde lagläsarna för att vara »försumliga», svarade rikskanslern Axel Oxenstierna, att det berodde på att hovrätterna sätter auskultanter som lagläsare »utan consideration hit och dit i landet.» Vad de lärt i hovrätten var enligt hans mening »saker som i underrätterna intet duga».^^ Men Göta Hovrätt behöll ändå sm tilltro till resultatet av auskultationen. Om inte annat så skulle auskultanterna ha lärt sig, att inte upprepa alla de fel som lagläsarna gjorde och som diskuterats i hovrätten. Om erfarenheterna under auskultanttiden sedan verkligen innebar att vederbörande blev bättre lagläsare är däremot långt ifrån säkert och däromvar också meningarna som synes delade. En annan rekryteringsbas utgjorde de äldre lagläsarnas söner. Befattningen ärvdes ofta: både Hans Mattson och Nils Eskilsson hade t ex söner, som först praktiserat som deras biträden och sedan blivit lagläsare. Lars Jonsson i Herrtorp, somvar lagläsare i Per Brahes grevskap Visingsborg, var tredje generationen i en lagläsarsläkt: både hans far och farfar hade haft sådana tjänster. 5. Lagläsarnas kompetens Exemplen i det föregående kan möjligen förmedla intrycket, att hovrätten ständigt låg efter lagläsarna med varningar och förmaningar och att kåren var i behov av detaljerad övervakning och kontroll. Misstankar för partiskhet och mutor kunde tyda på betänkliga brister i deras respekt för domareden, och när ovidkommande lagrum allegerats, när sigill saknats och när underskrifter glömts bort, kan generella beskyllningar för slarv och allmän slapphet ligga nära till hands. Klagomålen över tillståndet i häradsrätterna och på lagläsarnas kompetens kan mot den bakgrunden tyckas berättigade. De »store enormiteter och fel i deras kall och ämbete» somAxel Oxenstierna beskyllde lagläsarna för, borde då komma tydligt i dagen i protokollförda åtgärder från hovrättens sida. En genomgång av hovrättens ingripanden mot lagläsarna i hela den dåvarande jurisdiktionen under de fyra åren 1640—1641 och 1650—1651 kan förtydliga bilden. Under dessa år förordnade hovrätten om ny rannsakning med annan lagläsare och som det hette med »uthärads nämnd» i fem brottmål.Antalet åtgärder i övrigt somframgår av protokollen var sex, vilka gällde dröjsmål med att insända domar och inleverera domböcker samt formfel av olika slag.^° Barbro Edlund 1984. 23.1.1647. SRP XII s 26. GH prot 19.5.1640 (Håkan Höök), 28.9.1640 (Anders Zoterus), 18.6.1641 (Lars Olsson Kempe), 18.5.1650 (Gudmund Krook) ocli 19.6.1650 (Hans Mattsson). GH prot 18.6.1640 (Johannes Westius), 6.5.1641 (Anders Zoterus), 12.6.1650 (Andreas Hvltenius), 20.6.1650 (Lars Jonsson Helenius), 12.10.1650 (Hans Persson) och 7.11.1651 (Elrik Håkansson Danner).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=