244 lagläsarfrågan i sitt härad någon större omtanke. Hovrätten kan alltså sägas oberoende av »den rätte häradshövdingen» ha valt och tillsatt Petreius, efter att ha fått information om situationen från landshövdingen.^^ I en annan tillsättning har däremot häradshövdingen tilldelats en till synes avgörande roll: Nils Eskilsson hade sagt upp sin lagläsarsyssla i Östra härad och till efterträdare hos häradshövdingen, ståthållaren Anders Eriksson Hästehufvud, rekommenderat Gudmund Krook. Hovrätten gav också Krook fullmakt »till dess han bekommer rätte häradshövdingens fullmakt.» Här kan det se ut som om häradshövdingen skulle få sista ordet; vägrade han Krook fullmakt skulle denne inte bli lagläsare. Men det skulle inte heller häradshövdingens eventuelle motkandidat kunna bli, såvida inte hovrätten behagade befinna honomduglig och lämplig. Utan hovrättens avgörande ord blev ingen lagläsare tillsatt under lagläsarsystemets sista halvsekel. Det spel, som David Gaunt kallar »spelet om lagläsartjänsterna» visar upp varianter, där de agerandes inflytande haft olika tyngd, men till sist har det ändå varit hovrätten som på grund av »examinationen» kunnat slutligt bestämma. En illustration av det ideala tillsättningsförfarandet gavs i Göta Hovrätt i juni 1643. Då tillsattes auskultanten i hovrätten Erik Påvelsson Mölner som lagläsare i fem härader i Östergötland. Kring hovrättens bord satt fem assessorer, vilka var och en var häradshövding i ett av dessa härader. Alla berörda, häradshövdingar, hovrätt och den tilltänkte lagläsaren fanns på plats, alla befogenheter, skyldigheter och rättigheter kunde samtidigt hävdas eller bestridas.^^ Efter 1653, då räntorna från 42 av de 78 häraderna var tilldelade assessorer och andra befattningshavare i hovrätterna blev liknande situationer vanligare och tillsättningsförfarandet rent praktiskt enklare och kanske tomförenat med större omsorg och ansvar: skillnaden mellan en häradshövding, som krigar i främmande land och en häradshövding, somsitter med som assessor vid bordet när hans ersättare skall utses, kan knappast beskrivas somannat än betydande. Hovrättens inflytande på tillsättningen av lagläsare och därmed på tillståndet i underrätterna kan också hänföras till det faktum, att man ofta utsåg auskultanter i den egna hovrätten till lagläsare. I sitt svar till landshövdingen Johan Hindriksson, somklagat över otjänliga lagläsare i sitt län, förklarade hovrätten, att man ville förordna andra »därtill dugliga, helst av auskultanterna som hava lärt praxin någorledes och lagläsarnas fauter ofta förnummit, för vilka de nu kunna taga sig till vara».^^ Från 1635 och fram till 1680, då lagläsarsystemet avskaffades, tog Göta Hovrätt emot 120 auskultanter. Av dessa blev 14 lagläsare, några också så småningom häradshövdingar, borgmästare eller tilldelaGHprot 13.5.1643. GHprot 5.6.1641. GH prot 9.6.1643. Assessorerna Måneskiöld, Lilliesparre, Ekegren, Drv’senius och Silfversparre var häradshövdingar i Bankekind, Hanekind, Valkebo, Gullbcrg respektive Östkinds härader. ^ GHprot 29.5.1638.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=